Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Torgdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och oförnuftigt mot oss. Men af naturen äro vi goda
och välvilliga liksom de flesta andra djur.
Jag förde bondhustrun och den lilla gossen, ett
vackert barn, som smekte mig och gärna skulle velat
behålla mig, lyckligt och väl till deras hem; och jag
skulle icke ogärna kvarstannat hos dessa beskedliga
människor, om jag ej betänkt, att ett sådant
handlingssätt skulle varit oärligt mot mina verkliga ägare,
som betalat mig och hvilka jag följaktligen tillhörde.
Jag hade ju redan krossat näsan och slagit ut två
tänder på min elaka matmor och kunde därmed anse
mig vara tillräckligt hämnad. Jag ryckte mig således
lös, och galopperade hemåt.
Mariette, bondens dotter, var den första, jag mötte.
»Nej, se åsnan», utropade hon. »Så tidigt hon
kommer hem i dag! Julius, kom hit, och sadla af
henne.»
»Alltid skall man ha besvär med det kreaturet»,
sade Julius förargad. »Än är det det ena, än det andra.
Hur kommer det sig, att hon kommer ensam? Jag
vill slå vad, att hon slitit sig! — Det står aldrig rätt
till. Men om så är», tillade han i det han gaf mig
en spark, »så kan du räkna på ett godt kok stryk,
då mor kommer hem, ditt otäcka kräk.»
Jag galopperade bort, ej utan dystra aningar; och
knappast hade jag hunnit till beteshagen, förrän jag
hörde rop och skrik från gården. Jag tittade
försiktigt genom häcken och såg, att man hade fört hem
bondhustrun. Hennes barn gräto och skreko, då de
sågo hennes blodiga och uppsvällda ansikte, och till
min fasa hörde jag inom kort Julius säga till sin far:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
