Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påminde jag mig i detsamma att, så länge jag
kvarstannade i vattnet, kunde hundarna ej följa mina spår;
jag fortsatte således min väg i bäcken, hvars
stränder lyckligtvis voro bevuxna af täta snår på båda
sidor. Jag vet ej, huru länge jag gick utan att våga
stanna. Hundskallet aflägsnade sig så småningom —
slutligen blef allt tyst.
Utmattad och flämtande stannade jag då ett
ögonblick för att dricka. Mina ben voro stela och värkte
af köld, men jag vågade ej uppstiga ur vattnet ännu,
af fruktan att hundarna skulle återvända samma väg
och då känna lukten af mina spår. Efter att hafva
hvilat några ögonblick gick jag således vidare, följande
bäcken, ända tills den nådde utkanten af skogen.
Jag befann mig nu på en stor äng, hvarest några
och femtio präktiga oxar betade. Jag uppsökte tyst
en solig vrå, och lade mig i gräset. Oxarna voro
nog beskedliga att ej göra några invändningar, så att
jag ostörd kunde hvila mig och äta; jag behöfde väl
båda delarna.
Mot aftonen kommo tvenne karlar gående öfver
ängen.
»Hör på, bror», sade den ene, »om vi skulle köra
in oxarna i kväll? — Folk säger, att det finnes vargar
i skogen.»
»Vargar? — Hvem säger det?»
»Folk från staden. De sade till och med, att
vargarna tagit en åsna från gården på andra sidan skogen.»
»Dumheter», sade den andre. »Jag känner folket
på den gården. Det finnes icke snålare och elakare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
