Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nya öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig och kallade mig ett snällt och förståndigt djur,
som lurat tjufvarne. Jag skämdes en smula, ty jag
visste med mig, att jag förtjänade allt annat än beröm.
Veckan förgick lugnt, och ingen tänkte vidare på
mitt äfventyr. Men då torgdagen kom, spelade jag
dem än en gång samma spratt. Man sökte mig åter
öfverallt men utan framgång.
»Denna gång ha vi nog förlorat henne på allvar»,
hörde jag min husbonde säga med bekymrad röst.
»Hon kan ej gärna undkomma dem en gång till.»
Han afreste, och då jag väntat tillräckligt länge,
kröp jag åter fram, ehuru jag denna gång fann det
klokast att ej göra något väsen af min återkomst.
Då man fann mig lugnt betande i hagen, kunde jag
nog se, att man började misstänka något. Jag beslöt
att vara försiktigare och gömma mig bättre än
någonsin nästa gång.
Torgdagen kom, och jag kröp åter i min grop, väl
belåten med min slughet och viss om att ej blifva
upptäckt. Men ack, knappast hade jag lagt mig ned,
förrän jag hörde den stora bandhundens skall och min
herres röst, som uppmanade honom att uppsöka mig.
inom några ögonblick hoppade han ned i gropen, högg
tag i min hals och bet mig så obarmhärtigt, att jag
i förtviflan rusade utur mitt gömställe. Bonden
störtade på mig, beväpnad med en ofantlig piska. Sedan
han pryglat mig grundligt, satte han på mig en grimma
och spände mig, nedslagen och utmattad som jag var,
för den afskydda kärran.
Från denna stund behandlade man mig mycket
hårdare än förut. Jag kände mig mycket olycklig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
