Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Barndopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kom nu», sade Margreta, som kom springande
helt andfådd, »nu komma de med barnet.»
»Ah!» sade Petter, »hvad hon är fin.»
»Jag skulle tro det», sade Camilla, »en spetsmössa
och en kappa med ljusrödt sidenfoder.»
»Är det du, som gifvit henne allt det där?» sade
Petter.
»Nej», sade Camilla. »Jag hade icke nog pengar.
Mamma har betalt alltsammans, utom mössan, som
jag köpt för mina egna pengar.»
Då alla voro färdiga, satte man sig i vagnarna.
Camilla och Petter sutto med det lilla barnet i den
stora vagnen. Jag var spänd för barnens vagn, där
Ludvig, Henriette, Jakob och Johanna satte sig upp.
Föräldrarna och barnens sköterskor hade så
småningom gått förut för att vara till hands i fall af någon
olyckshändelse, hvilket dock var alldeles öfverflödigt,
ty med mig för vagnen borde de hafva vetat, att
ingenting kunde vara att frukta.
Jag satte utaf i galopp oaktadt det stora lasset,
ty min äregirighet lockade mig att hinna fatt och om
möjligt springa förbi den stora vagnen.
Barnen voro förtjusta och ropade: »Bravo,
Cadichon! Duktigt, Cadichon! Ännu en galopp! Lefve
Cadichon, åsnornas drottning!»
De klappade i händerna och jublade.
»Bravo!» ropade alla, som jag sprang förbi på
vägen. »Det där är en åsna det! Hon springer som
en häst!» Föräldrarna, som hade stannat utefter vägen,
voro icke alldeles lugna. De försökte förmå mig att
minska farten, men jag låtsade, som om jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
