Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Ölänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min ölänning», sade Petter. »Tag min åsna, jag tar
tillbaka hästen.»
Och utan att invänta Augusts svar hoppade han
upp på hästen.
»Jag skulle tycka bättre om att rida på Cadichon»,
sade August med ömklig röst.
»Som du vill», sade Henrik, »tag du Cadichon, så
tar jag Grälla.»
Min första tanke var att hindra August från att
stiga upp på mig, men jag fick genast en annan idé,
som bättre motsvarade det hat och den afsky jag
kände för honom.
Jag lät således min fiende helt lugnt sitta upp på
mig och följde ölänningen på afstånd. Om August
vågat slå mig för att få mig att gå fortare, så skulle
jag ha kastat honom i marken, men han visste, huru
mycket alla mina unga husbönder höllo utaf mig,
och han lät mig gå, hur jag ville. Genom hela
skogen sprang jag tätt intill alla buskar, synnerligen
alla, som hade taggar, så att min ryttares ansikte
snart var helt blodigt af skråmor. Då han beklagade
sig häröfver för Henrik, svarade denne helt kallt:
»Cadichon går icke illa med andra än dem, hon
icke tycker om. Det tycks, som om du icke skulle
stå särdeles väl hos henne.»
Vi gåfvo oss snart på hemvägen, ty ridten roade
icke Petter och Henrik, som ständigt hörde August
gnälla och jämra sig öfver att nya grenar slogo
honom i ansiktet; och han var äfven sönderrifven, så
att del var en glädje åt det. Jag var fullt öfvertygad,
att han icke hade roligare än kamraterna, men min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
