Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Straffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Akta dig, Jakob», sade Henrik, »gå inte för nära
henne; om hon ger dig ett bett eller en spark, så kan
hon göra dig ganska illa.»
»Det är inte farligt», sade Jakob, »jag är mycket
säker på att hon icke vill bita oss, barn.»
»Hvarför inte?» sade Henrik. »Har hon icke
kastat August två gånger till marken?»
»Åh, August, honom tycker hon icke om», sade
Jakob.
»Men hvarför tycker hon icke om August?» sade
Henrik. »Hvad har August gjort henne? Hon skulle
väl en vacker dag kunna blifva ond på oss också.»
Jakob svarade icke, ty han hade tydligen intet att
svara; men han skakade på hufvudet och gaf mig
en smekning, som rörde mig ända till tårar. De
öfrigas ovanlighet gjorde, att jag satte ett ännu högre
värde på dessa bevis på min älskade lille Jakobs
kärlek, och för första gången kände mitt hjärta en
uppriktig ånger. Jag tänkte med oro på den
olycklige Augusts lidande. På eftermiddagen sade man,
att han var sämre och att läkaren var orolig för hans
lif. Mina unga husbönder gingo dit på eftermiddagen,
och deras kusiner väntade med otålighet på deras
återkomst. »Nå, hur är det med August», ropade de
»Icke bra men ändå något bättre än förut»,
svarade Petter.
»Det är synd om hans stackars far», sade Henrik.
»Han gråter och säger så vackra saker, att jag icke
kunde låta bli att gråta själf.»
»Vi skola bedja för honom allesammans i vår
aftonbön i afton», sade Elisabet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
