Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kände mig ensam, nu känner jag, att jag har en
vän och beskyddare. Tack ännu en gång, kära
Cadichon; jag håller redan af dig.»
»Det är jag, som bör säga tack åt dig», sade jag,
»ty det är jag, som varit elak, och du förlåter mig.
Jag ångrar mig, och du tar vänligt emot mig. Jag
vill älska dig, och du ger mig din vänskap. Ja, tack,
tack, min vän!»
Under det vi förtärde vårt aftonfoder, fortsatte vi
att småprata. Det var för första gången, ty jag hade
aldrig nedlåtit mig att säga ett ord till henne. Jag
fann henne mycket bättre och klokare än jag var
själf, och jag bad henne stödja mig på min nya väg,
hvilket hon lofvade med lika mycken vänlighet som
anspråkslöshet.
Hästarna, som bevittnat vårt samtal och min
ovanliga mildhet, betraktade hvarandra med förvåning.
Ehuru de blott hviskade, så hörde jag dock, hvad
de sade.
»Det är bara spektakel af Cadichon», sade den
första hästen, »hon vill drifva med kamraten.»
»Stackars åsna, jag tycker, det är synd om henne»,
sade den andre. »Vi borde säga henne, att hon skall
misstro sin ovän.»
»Inte nu», svarade den förste, »var tyst, för all
del! Cadichon är elak. Om hon hör oss, så hämnas
hon.»
Jag kände mig djupt sårad af den elaka tanke,
som hästarna hade om mig, men trött efter dagens
mödor och nedstämd utaf sorg och ånger öfver mitt
förgångna lif, lade jag mig på min halm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
