Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då han såg mig fortsätta mitt traf, hörde jag
honom med en ömklig ton utropa:
»Fånga henne! För all del fånga henne! Det är
mitt bröd, mitt lif. Spring efter henne, tag fatt henne!
Jag lofvar er ännu en föreställning, om ni fångar
henne.»
»Hvarifrån har du fått den där åsnan?» frågade
en af karlarne, som hette Erik, »och hur länge har
du haft henne?»
»Jag har haft henne — sen jag — sen jag fick
henne», svarade min falske husbonde med förvirring.
»Ja, det kan jag väl begripa», sade Erik, »men
när fick du henne?»
Mannen svarade icke.
»Det är icke utan, att jag tycker mig känna igen
henne», tillade Erik, »hon är lik åsnan Cadichon på
slottet, och jag skulle bedraga mig mycket, om det
icke verkligen är Cadichon.»
Jag hade stannat och lyssnat till oväsendet samt
såg min falske husbondes förlägenhet, då han i ett
oväntadt ögonblick midt igenom folkhopen började
springa i motsatt riktning mot den, som jag hade
tagit, åtföljd af sin hustru och sin gosse.
Några ville springa efter honom, men andra sade,
att det icke tjänade något till, efter som åsnan ändå
hade sprungit sin väg och mannen icke hade med
sig något annat än de penningar, som jag hjälpt
honom att på ärligt sätt förtjäna.
»Och hvad Cadichon beträffar», tillade man, »så
hittar hon nog hem på egen hand och låter icke
heller fånga sig, förrän hon själf vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
