Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Upprättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax därefter rusade de alla in uti salongen, där
deras föräldrar voro samlade.
Föräldrarna blefvo förvånade öfver att se alla
barnen komma in, röda och andfådda, med
köksförkläden på sig, så att de allesammans sågo ut som
kökspojkar.
Barnen rusade hvar och en till sin mamma och
begärde med en sådan ifver att få äta frukost ute,
att deras mammor att börja med icke alls begrepo,
hvad det var fråga om. Efter några frågor och
förklaringar erhöllo de tillåtelsen och skyndade tillbaka
till August och frukosten. Men August var försvunnen.
»August! August!» ropade de.
»Här är jag, här är jag», svarade en röst, som
tycktes komma från skyn.
Alla tittade uppåt och fingo se August, som satt
högt upp i en ek och som klättrade ned långsamt
och försiktigt.
»Hvarför har du klättrat dit upp? Hvad är det
för en löjlig idé», sade Petter och Henrik.
August klef sakta ned utan att säga ett ord.
När han kom ned, sågo barnen med förvåning,
att han darrade och var blek.
»Hvarför klättrade du upp i trädet, August», sade
Margreta, »och hvad har händt dig?»
»Utan Cadichon», sade August, »skulle ni hvarken
ha återfunnit mig eller er frukost. Det är för att
rädda mitt lif, som jag klättrat upp i trädet.»
»Tala om hvad som händt», sade Petter. »Huru
har Cadichon kunnat rädda ditt lif och försvara vår
frukost?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
