- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
31

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Snäggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tanken på honom gjort henne ond. Därefter fortsatte hon:

»Om jag inte gjorde precis, vad han önskade, blev han utom sig och brukade låta mig löpa i lina runt omkring på stallgården, till dess han alldeles tröttat ut mig. Jag tror han drack ganska mycket, och ju mera han drack, desto värre blev det för mig, det vet jag visst. En dag hade han ansträngt mig med all upptänklig hårdhet, och när jag lade mig, kände jag mig, ej blott uttröttad utan högst olycklig
och förbittrad. Följande morgon kom han åter och tog ut mig mycket tidigt och lät mig löpa i linan en lång stund. Knappast hade jag haft en timmes vila, förrän han åter kom efter mig med sadel och ett betsel med något slags nytt munlag. Jag kan knappast säga, huru det gick till, men han hade just ridit mig ett slag kring banan, då jag gjorde något som försatte honom i misshumör, varvid han tyglade mig mycket hårt. Det nya munlaget förorsakade mig stor smärta, och jag stegrade mig plötsligt, vilket gjorde honom ännu ondare, så att han började piska mig. Nu råkade hela min varelse i uppror, och jag begynte slå bakut, kasta och stegra mig, så att det blev en ordentlig kamp mellan oss. En god stund höll han sig fast i sadeln och hanterade mig grymt med ridpiskan och sporrarna, men mitt blod ordentligt kokade, och jag brydde mig inte om vad han gjorde mig, bara jag kunde kasta av honom. Detta lyckades mig slutligen efter en förfärlig strid. Jag hörde honom falla tungt bakom mig på marken, och utan att se mig om galopperade jag bort till andra änden av banan; där vände jag mig om och såg min plågoande långsamt stiga upp och gå in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free