- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
55

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. En stormig dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Bron är sönder på mitten, och en del av den är borta; om ni kör vidare, kommer ni i ån.»

»Gud vare tack!» sade min husbonde. Sven tog mig vid betslet och vände mig sakta om mot den väg, som gick till höger vid stranden av ån. Solen hade nu varit nere en lång stund, men vinden hade stillnat av något efter den förfärliga våldsamhet, varmed den slet upp furan, som kastades i vår väg. Det blev allt lugnare och tystare. Jag travade lugnt framåt, och på den mjuka vägen hördes knappast något buller av vagnshjulen. En god stund voro
både husbonden och Sven tysta, men så började den förre tala med allvarlig röst. Inte kunde jag förstå allt, vad de sade, men så mycket fann jag av deras samtal, att, om jag hade gått på, såsom husbonden ville, skulle häst, vagn, herre och dräng ha fallit i ån, och som strömmen var mycket stark och ingen hjälp fanns att få i mörkret, skulle vi utan tvivel alla ha drunknat. Husbonden sade, att Gud hade
givit människorna förstånd, varmed de kunde tänka sig för; åt djuren däremot hade han givit en kunskap, som ej berodde av tanken men som likväl var mycket snabbare och säkrare, och mången gång hade de därigenom räddat livet på människor
. — Slutligen kommo vi, efter den tämligen långa omvägen, till parkgrindarna, där skogvaktaren var ute för att se efter oss. Han sade, att friherrinnan varit i en
förskräcklig oro, alltsedan det blev mörkt, av fruktan att någon olycka hänt oss, och att hon låtit Troed rida åstad på Snäggan för att fråga efter oss vid bron. Vi sågo ljus vid trappan och i fönstren, och när vi hunnit fram, kom friherrinnan springande ut och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free