- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
116

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Hos en snäll åkare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid Södra Bantorget. Här kommo nu de andra droskkuskarna för att betrakta mig och göra sina anmärkningar, vilka ej alla voro så milda.

»Passar bra vid begravningar», sade en.

»Alldeles för fin», sade en annan, i det han snusförnuftigt skakade på huvudet, tilläggande: »Ni kommer nog endera dagen underfund med att hästen har något svårare fel, min käre Svensson.»

»Jag hoppas det dröjer åtminstone så länge, till dess hästen kommer underfund med kuskens fel», svarade min husbonde godmodigt.

Den första veckan av mitt liv som åkarhäst var ganska ansträngande, men jag fann snart, att jag kunde ha fullt förtroende för den, som körde mig, och därigenom blev mig arbetet lättare. Svensson körde mycket väl och, vad ännu bättre var hade fullt ut så mycken omtanke för sina hästar som för sig själv. Han förstod snart, att jag villigt och gärna gjorde vad jag skulle, och aldrig ett piskrapp gav han mig utan bara strök mig sakta med piskan över ryggen, då det skulle gå fort, men detta visste jag vanligen redan av det sätt, varpå han tog tömmarna, och jag tror, att piskan oftare stod upprätt vid hans sida, än han hade den i handen.

Inom kort förstodo min husbonde och jag varandra så bra, som det är möjligt för häst och karl. I stallet gjorde han allt vad han kunde för min trevnad. Spiltorna voro gammalmodiga med starkt bakåt sluttande golv, vilket alltid är olämpligt, emedan hästen då onödigtvis får anstränga sig, även när han står i sin spilta, men de voro rymliga, och om natten, när vi skulle vila oss, sattes en bom för
spiltan, och grimmorna togos av, så att vi hade vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free