- Project Runeberg -  Boken om Astrid : Den svenska prinsessan som blev belgiernas drottning /
42

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soliga somrar på Fridhem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än Köpenhamn. Så snart någon resa var bestämd,
började prinsessan Astrid göra upp planer på, vad hon
skulle taga med sig, vilka böcker hon skulle ha i
kappsäcken och vilka kläder hon skulle ha på sig. Flera
dagar i förväg kunde hon gå omkring och fråga sina
syskon, hur många smörgåsar de ville ha i matsäcken,
och hur mycket frukt de tänkte äta »så att jag vet det,
så vi inte får med oss för mycket eller för litet.»
Prinsessan Astrid vann inte högsta vinsten på sin
obligation, men ödet hade bestämt, att hon ändå skulle få
tillfredsställa sin stora lust för att resa.

Prinsessan Astrid var ungefär sexton år gammal,
då hon fick börja vara med på de danstillställningar,
som ordnades för de kungliga ungdomarna på slottet
eller hos prins Carl. Att dansa hade hon lärt sig av
prinsessan Märtha, som dansade utomordentligt väl
och som var mest road av dans av de tre systrarna.
Astrid var musikalisk och blev snart förfaren i
danskonsten, men hon höll sig lika mycket i skymundan
på dessa baler som på julgransplundringarna på
slottet, då de andra prinsarna och prinsessorna stojat och
glammat, klätt ut sig och lekt kurragömma. Före sin
första bal var hon alldeles förtvivlad: »Tänk så
hemskt, om jag inte blir uppbjuden.» Prinsessan Astrid
bekymrade sig mycket litet om sitt utseende vid denna
tid, för kläder saknade hon nästan fullständigt
intresse.

»Margaretha och Märtha äro så hemskt söta, jag
ser ju ingenting ut, och så är jag så hopplöst
bortkommen», sade prinsessan en gång till en väninna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/astrid/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free