Josef Högstedt född 12 juli 1897, död 15 januari 1986. Son till Algot Högstedt.
Josef Högstedt (Pälle Näver) gav ut sin första bok 1923 (Solfjät). Den första boken under namnet Pälle Näver kom ut 1934 och efter det skrev han veckovers i 44 år som publicerades i 30 talet tidningar, bl a Svensk - Amerikanaren Tribunen. Han blev en av Nordens mest lästa lyriker.
Pälle Näver var dräng, skogsarbetare, kolare, rallare, soldat, speleman, torpare, jägare och fiskare - men först och främst poet. "Jag har ända sedan bardomen levt i saga och sång, hela livet har varit dansande versfötter, i moll och dur. Jag tackar den allgode givaren för allt jag har fått uppleva i mitt lyckliga liv" - sa diktaren själv som utstrålade livsglädje, livsvisdom och varm humor.
Av skogens gröna lummer
och hagens vilda rosor,
av nattviol och mynta
och blyg förgätmigej,
en krans jag ville vira
och smyga in bland bladen,
den vida myrens ängsull
till glädje blott för dig.
Ty allt som vänast blommar,
i soligt blonda marker
och allt, som ler och längtar
i dunge, däld och lid,
vill stiga som en lärkdrill
kring vägen där du vandrar,
vill smeka ömt din panna
med ljusa drömmars frid.
Men alla kransar vissna,
och alla lärkor tiga,
när höstens tuba tonar
i sotröd solnedgång,
och som en hemlös främling,
går längtan över heden,
där mörka furor nynna,
sin tunga vemods-sång.
Men stannar Du vid suset,
i sommargröna salar,
en dag när himmelskupan,
står blänkande och blå,
då skall Du varmt förnimma,
att hjärtats vilda rosor,
kan ingen frost föröda
och inga vintrar nå.
Si, Torpare.Magnis i Pungavränga,
dä va' allt en redier gubbe dä,
som hade ôrk te' stå röcken i svänga'
å där han to' i, må i' tro, där geck dä mä.
Hans velje va' sej som e' eneveja,
e' nysnodd å fask som inte går å,
å själve hans tanka' ga' töj och va' seja
å snodde se' om dä han velle rå på.
Å Herre min Gu', va' sten han har löftat,
ur hemböjdas jor' i sin levanes da',
fast han kunne gått där som di andre å dröftat,
å låtet att legga och va' som dä va'.
Nää, lägga te manken mä näva å hära,
dä' ä' tvonget, sa Magnis, ifall en vell fram,
å dajtjyveri, dä ä dä vassta i vära,
å bli kallad för lat dä ä en becksvat skam.
Nä, opp om môna å lufta på longa,
å ta si'a varkty' å kvecka se' å,
mä murkitteknöttler i monkaslonga,
te sillsjatten å mjölk som va' blå.
Ja, inte feck han nån kalasemaje,
å inte heller nått onödi't fett,
men löcka han brût i sin knektahaje,
å dä har han alitt betalt med sin svett.
Å, kärringa hanses, ho' så' i skumme,
ho' kunne träla bå' natta å da'n,
ho' for som en fis i en vantatumme,
fast nästan för jämnan så va' ho' mä ba'n.
Men hemkva'n och spinnvagn, dom höll ho' i varke,
å fostrade ba'na med smörj å katkes,
å kluri' å sluj, ho va', å la marke,
vatt vinnen dro' när de kloke fes.
Men nu ä di botte di gamle från släpet,
å Pungavränga, ho' ä botte, ho mä,
dä glutta' en stengast ur nättleskräpet
å sölena krikenaträ.
Men jora som än ida' ger oss äring
å röra å mura, di kan liksom sä',
va' Magnis och hans skrangleta käring,
i sämja å flit kunne mäktas mä.
Find other Nordic Authors named Högstedt,
others born in 1897
or deceased in 1986.
Look for more information in
Det Kgl. Bibliotek,
Google (search,
book search),
Hathi Trust,
Internet Archive,
Kansalliskirjasto (catalog,
digi,
metadata),
Kungl. biblioteket (Libris,
tidningar),
Nasjonalbiblioteket (aviser,
bøker,
Oria,
tidsskrifter),
Project Gutenberg,
Yahoo.