Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MINERVA (uppresande sig med möda).
Ack, mitt barn! hvad du är lycklig, som
ej behöfver släpa med en sådan fetma som jag!
Du är mager och lätt på foten, besvärar dig
aldrig med vigtigare saker, utan flaxar, vig. som
en läderlapp, i din ostörda skymning; då jag
deremot, styrd af mitt allsmäktiga öde, måste
framlunka på den förelagda stråten, utan att
kunna eller våga göra det minsta sidosprång,
af fruktan att på något sätt skada den tunga
och från mig oskiljaktiga börda, jag måste bära!
Hvad kräftgången beträffar, kan jag försäkra dig
att en sådan ej är tänkbar i min ställning.
FREJA.
Jag måste tillstå att jag aldrig förut hört
Tant beklaga sig öfver någon börda; men flera
gånger har jag med egna ögon sett att Tant,
lättare än mången annan, simmar öfver djupet.
Detta härleder sig kanske deraf, att allt fett
flyter ofvanpå?
MINERVA.
Jag råder dig, min bästa Freja, att icke
göra mig till en brynsten för dina qvickheter!
FREJA.
Om förlåtelse! Tant tycktes vilja
komplimentera mig för min magerhet, hvarföre jag ej
heller ansåg det vara ur vägen ge svar på tal;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
