Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 332 —
ådagalade lysande prof både på sin egen skicklighet och si ne
truppers ihärdighet och mod.
Den 22 Juli 1834 utnämndes till general-guvernör öfver hela
Algier general Drouet d’Erlon, en 70 års gammal man, som
anlände till Algier den 26 Sept. samma år.
En mägtig Arab stam, Hadschutas, boende i bergstrakterne
söder om Metidscha slätten, hade, år 1834, föröfvat några
våldsamheter emot Fransmännen. För att försäkra sig om dess framtida
trohet lät general d’Erlon gripa, och såsom gisslan till Algier
af-föra två. af dess kaider, hvilka begge likväl alltid visat sig det
Fransyska väldet tillgifne. Detta okloka steg uppretade till den
grad flera Arab stammar, att de genast uppsade freden.
General Rapatel ryckte nu med en mindre härfördelning ifrån ett
vid Buffarik upprättadt läger, brände en by och framträngde emot
Lilla Atlas, hvarest han mötte häftigt motstånd, och nödgades
åter-tåga till Buffarik, dit han återkom häftigt förföljd och med mycken
förlust, den 9 Januari 1835. Hadschuterne fortforo derefter
nästan oafbrutet med kriget, mördade ensamma Fransyske soldater,
plundrade stammar, som underkastat sig och drogo sig tillbaka till
sina otillgängliga berg, så? snart de mötte någon större Fransk
truppstyrka.
Dessa Fransmännens okloka ströftåg upplöste det goda
förhållande, som general Voirol grundlagt mellan Fransoserne och
landets invånare, och hela landskapet Algier gjorde uppror.
Äfven öfverste Duvivier blef angripen af kringboende Kabyler;
men begagnade ett helt annat krigssätt än grefve d’Erlon. Han
utryckte med en samlad härstyrka, intog Kabylernas byar; mpn
tillät ingen plundring, hvilket hade den goda påföljd, att de
upproriska snart slöto fred. Men Duvivier blef kallad ifrån sitt befäl till
Algier, och efterträddes af öfverste Lamoricière.
Vid samma tid fråntogs befälet uti Oran general Des Michels,
som afslutat den for Frankrike vanärande freden med Abd-el-Kader,
och öfverlemnades åt general Trézel.
Abd-el-Kader insåg snart det för Frankrike ofördelaktiga
ombytet af högste befälhafvare uti Algier, började åter med sina
äregiriga planer, och trädde i underhandling med grefve d’Erlon, hvilken,
i stället att lemna ett likartadt svar, som hans skicklige
företrädare, lät öfvertala sig af en Jude, vid namn Durand, att sända en
officer med skänker till emiren, jemte löfte om flera centner krut.
Uppmuntrad häraf förlorade denne ali fruktan för Fransmännen,
öfvergick med sin betydliga här floden Chetiff, och inträngde uti
landskapet Algier eller Titteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
