Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 348 —
syska styrkan började lida brist bäde på mat och vatten, beslöt
den att slå sig igenom, samt utryckte ifrån klostret. Den blef
likväl snart anfallen af 2,000 Kabyler; många stupade och endast 40
Fransmän återstodo. Desse hade äfven förbrukat ali ammunition*
Den af Montagnac uti Dschemana Guzuat qvarlemnade lilla
besättningen hade erhållit underrättelse om Montagnacs olyckliga öde, och
gjort tvenne utfall, men blef återdrifven; och när de hörde
skotten på närmare håll, gjorde de ett tredje utfall, samt lyckades
rädda 14 man, af hvilka likväl 2 snart dogo af sina sår. Detta
var hela återstoden af Montagnacs tappre följeslagare, som några
dagar förut afgått ifrån fästningen. De 200 man infanteri, som af
general Cavaignac sändes från Oran, för att förstärka den
qvarvarande garnisonen uti Dschemana Guzuat, blefvo alla tillfångatagne af
emirens trupper.
Vid underrättelsen om de krigiska tilldragelser, som åter
inträffat uti de vestligaste delarne af landet, skyndade sig general
Lamoricière, som under marskalk Bugeauds frånvaro i Frankrike
var tillförordnad general-guvernör, från Algier till granskapet af
Marocco, och sammandrog vid Leila Marinja en här, med hvilken
han utryckte den 13 Oktober. Genom väl beräknade rörelser
afskar han fienden återtåget in åt landet, och dref honom emot
hafskusten, der han blef innesluten. De Fransyske soldaterne ville
hämnas sina kamraters nederlag vid Sidi Brahim; men Lamoriciere
åtnöjde sig att endast fråntaga fienden hans vapen.
Denna mildhet emot landets invånare, och det vid ett tillfälle
då de väntade att blifva behandlade med stränghet, medförde den
verkan, att upproret genast afstadnade.
Bugeaud återkom till Algier den 15 Oktober 1845. Fransyska
regeringen hade emellertid öfversändt 12,000 man friska trupper;
men Bugeaud och Lamoricière hyste olika åsigter om landets
behandlande, ty Bugeaud ville endast fortfara med sina ströftåg (razias).
För att höras häröfver blef han ånyo kallad till Frankrike; men
han vägrade att lyda, och förklarade sig vara den ende, som kunde
åt Frankrike bibehålla Algier.
Bugeaud utryckte med en betydlig här ifrån Algier vesterut,
" och jagade, med mycken stränghet, framför sig alla de stammar,
som visat sig hugade att biträda emiren; hvaremot Lamoricière
framgick från Maroccanska gränsen mot öster, behandlade landets
invånare med mildhet, och förekom härigenom tusentals tillernade
utvandringar till Marocco.
Då Abd-el-Kader sålunda ansattes både från öster och vester,
flyktade han söderut emot Atlasbergen, till sina mest tillgifne an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
