Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Tunis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 392 —
År 1839 begingos af de Turkiske soldaterne i Tunis åtskilliga
våldsamheter emot de Europeiska konsulerne, och synnerligen emot
den Engelske; men hvilka Hammet pascha icke förmådde hindra.
Svenske konsulatets extra utgifter uppgingo för 1838 till 4,290
och för 1839 till 4,200 francs.
Uti Juni månad bildade bejen af Tunis, Hammet pascha, ett
läger af 30,000 man, hvaraf 7,000 voro reguliera trupper, och
medförde ett artilleri af 32 kanoner.
Bejen sjelf, jemte hela arméen afmarscherade ifrån Tunis.
Enligt hvad ryktet förmälde skulle hela denna betydliga härfördelning
vara bestämd att biträda storherrns trupper, vid underkufvandet af
de upproriska Araberna på Tripolitanska området; men då sagde
fördelning, i stället för att gå österut åt Tripoli, drogo sig mot
Algieriska gränsen, hade man mera anledning att förmoda, att Hammet
ernade understödja den från Konstantineh fördrifna bejen Achmet,
som rest upprorets fana emot Fransoserne i Algier
J)å uti slutet af September 1840 en Fransk eskader, bestående
af 4 linjeskepp, med mycket trupper ombord, under befäl af amiral
Rosamel ankom på Tunis redd, återvände hela Tunesiska hären till
hufvudstaden. Denna rustning kostade emellertid Hammet öfver
en half miljon Spanska piaster.
Emellertid hade Hammet ställt sig så väl med Ottomaniska
porten, att han utnämndes till riddare af den storherrliga orden
muschier, med värdighet utaf pascha af tre hästsvansar, och fick
en rikt briljanterad sabel, hvilka alla herrligheter tilldelades honom
med mycken högtidlighet, af ett för sådant ändamål serskildt
ut-sedt sändebud.
Uti början af 1840 tilldrog sig en händelse i grannskapet af
Tunis, som lemnar ett begrepp om Turkarnes sätt att behandla
brottmål.
En Genuesare hade gått in uti en trädgård i grannskapet af
staden för att jaga. Inkommen råkade han en Mohrisk
trädgårdsmästare, som lade an för att skjuta Genuesaren, hvilken i
stället sköt på Mohren och sårade honom ganska illa, hvarefter
Genuesaren flydde och kom undan; men då grannarne samlades af
skottet, påträffade de en Neapolitanare, försedd med bössa, som
äfven varit ute och jagat, ehuru uti en annan park. Denna ansågs
af Mohrerna för banemannen, hvarföre han greps och fördes inför
Hammet§ divan. Neapolitanaren, biträdd af sin konsul, försäkrade
om sin oskuld; men intet hjelpte. Han dömdes till döden och skulle
följande dagen afrättas. Då infunno sig alla konsulerne hos paschan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
