Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Tripoli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 421 —
paschans prejerier, begick han den oförsigtigheten, att, den 11
Juli 1799, kungöra i alla hamnar inom Medelhafvet, att Svenska
flaggen ansågs såsom neutral af Tripoli, och således hade ingenting
att frukta af Tripolitanska kapare.
Jussuf Karamanlie, som år 1796 efterträdde sin fader, Ali
Ben-Mohamed, hvilken alltid bibehöll fred med Sverige, var sin far
mycket olik. Jussuf vann thronen derigenom, att han med egen
hand mördade tvenne äldre halfbroder, samt dref iir landet hela
sin slägt. Han hade, under sin korta regering, till den grad
utpressat landet, att der ingenting återstod att tillgripa, och måste
således genom prejerier emot Europeerne söka förskaffa sig medel
att muta sina soldater. Till rådgifvare hade han förutnämnde
Mu-rath Ben-Abdallah, en för brott straffad Engelsk högbåtsman,
hvilken öfvergått till Islam och blifvit uppböjd till befälhafvare öfver
Tripolitanska flottan. Murath gaf paschan det rådet, att, sedan fred
blifvit afslutad med Portugal, hans eskader skulle afgå till
Nordsjön, för att der bemägtiga sig alla rikt lastade Europeiska skepp.
Men då nya krig emellertid inträffade, förföll denna plan. I
Januari 1799 förklarade paschan krig emot Frankrike; men sedan
general Bonaparte ifrån Kairo afsändt en kutterbrigg om 18
kanoner, med bref och skänker, samt det lyckats nämnde fartyg att
smyga sig igenom Engelska blokad-eskadern vid Alexandria och
framkomma till Tripoli, slöt paschan åter fred; emedan han
fruktade att Bonaparte skulle, med hela sin här begifva sig genom
öknen till Tripoli.
Svenske konungen förklarade, under den 30 Februari 1800,
att, så obilliga och öfverdrifna paschans fordringar varit, så
mycken efterlåtenhet, oskicklighet och brist på urskiljning hade v.
konsuln, kapiten Coster i sitt uppförande ådagalagt, då han ingått
i en orimlig liqvid om de uppbringade skeppen och laddningarne,
låtit aftvinga sig vexlar för en derigenom tillskapad, ogrundad
fordran , beviljat konsulats skänker, ehuru sådana pläga gifvas blott vid
ordinarie konsuls tillträde, och ändtligen, genom sin oförsigtiga
åtgärd vid de trenne skeppsgossarnes befrielse, sjelf framkallat å
paschans sida nästan till det löjliga uppdrifna anspråk, samt icke
desto mindre ingått på dem, hvarför konungen befallde
konvojkommissariatet att protestera de af Coster på detsamma dragne
vexlarne, till belopp af 44,330 piaster och antyda Coster att
hemkomma. Derjemte skulle man föranstalta om utnämnde konsuln
Burströms emottagande, och om en underhandling med paschan,
samt varna Svenske sjöfarande för krig med Tripoli. Dessutom
tillkännagafs, att en fregatt skulle utrustas, för att till Tripoli öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
