Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794 - Krigshändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häpnaden öfver den första olyckan vid Wiborg
hade änuu ej hunnit till sansning, då tidningen om
segren vid Svensksund kora för alt skingra alla
sor-ge-moln. Glädjen har också aldrig kunnat yttra sig mera
lifligt än deu här lyste, särdeles bland menige man och
de af medelståndet; hos andra deremot förråddes en flat
harm öfver en så oförväntad vändning. Det var just
intressant, att gå omkring och se på folkets ansigten, första och
andra dagen efter denna fröjdepost, och särdeles, att se
huru grupper af barn och gammalt folk vid gathörn och
mångel-stolar omringade den som läste Dagligt
Allehanda, som innehöll berättelse om samma seger.
Afun-den, som i början gjort invändningar emot den första
tidningen, med ett kraftigt: »det är lögn», blef väl
bragt till tystnad af det allmänna ropet, men underlät
dock intet att efter förmåga utspy sitt gift. Bland
andra var en medicus vid namn Struve, hvilken uppe på
slottsgården yttrade offentligt förakt öfver de der för
allmänheten utställda segertecknen, sägandes: »att man
för några plåtar kunde köpa alla de der
slarf-vorna». Sådant ansåg den närvarande menigheten för
en hädelse, och hade i sin nitälskan nära nog gjort den
syndabocken till ett skuld-offer, om icke polisen tagit
honom i sitt beskydd, och, under förevändning af
förhör, gifvit honom en fristad på polis-kammaren. Denna
händelse gaf anledning till ett slags upplopp, då en hop
folk, till det mesta pojkar, anförde af aktören Debroent
tågade omkring gatorna, för att, som de sade, »hurra
för svenska ryssar». — Bland andra som de vid
detta tillfälle hedrade med gälla rop utanför huset, var
juveleraren Wiihelmsson i Storkyrkobrinken, hvilken
alltid nitälskat emot kriget, och beställsamt förkunnat alla
olycks-tidningar. På dennes parti-anda kunde väl aldrig
större bevis gifvas, än det, att han vid underrättelsen
om sjö-segren vid Fredrikshamn så alldeles förlorade
koncepterna, att han ej hade ett ord att säga; Aan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
