Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp och därutanför är det sommar och grönt och jag
hör alla fåglarna och nu glider jag ut genom det öppna
fönstret och därutanför är himlen helt djupt blå och
molnen seglar högt och jag flyger bort över björkarna
och försvinner från Ålstens folkskola.
Längre än så gick dagdrömmen inte. Sedan backade
jag den och började om på nytt sätt och gjorde andra
saker. Ibland flög jag förbi andra klassrumsfönster och
såg in genom dem och ibland flög jag runt runt över
skolgården när det var rast och alla pekade på mig och
lärarna kom med sådana där käppar med krok som
man har för att sätta upp kartor och de försökte kroka
mig med dem och dra ner mig. Och jag retades med
dem och flög nära, nära, nära men alltid just lite
bortom deras räckhåll.
Det var en rolig dröm och man kunde göra massor
med olika saker.
Ibland kom man på mig när jag satt och drömde att
jag flög. Då frågade man vad jag tänkte på och jag
hoppade inte till eller någonting utan log bara för man
skall inte vara sur och sade:
— Ingenting.
Våren 1939 upptäckte jag att Both Tarkington skrivit
nästan den dagdrömmen i "Penrod". Det var en bra
bok. Många gånger bättre än alla Bill-böcker fast den
var samma sorts bok. Fast i Penrods dagdröm fångas
han. Man får tag i honom genom att ropa ner honom.
När jag läste Tarkington hade jag redan slutat drömma
flygdrömmen på riktigt. Jag kom bara ihåg att jag
brukat drömma den. Ty då 1939 var det
osynlighetsdrömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
