Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konversationer.
Dagdrömmen var rätt komplicerad. Den var att det
fanns två världar. En värld som var riktig på ett vanligt
sätt och så den andra från vilken jag såg bilder och
hörde musiken och replikerna. Bara genom att tänka
det på det sättet började jag liksom göra den andra
världen. Sedan tänkte jag att egentligen var den andra
världen lika vanlig och riktig och det var den här med
Ålstens folkskola som bara framvirvlade bilder och
fragment av repliker. När jag tänkt mig fram genom det
då kunde jag börja dagdrömmen.
Den var att denna andra värld fanns på något annat
ställe. Ofta lade jag den i Söderhavet eller i Afrika ty om
Afrika hade jag ju fantiserat mycket när jag gick i
Olofsskolan. Då hade jag ögon och öron i den andra
världen fast jag andades i den här. Men när jag rörde
mig i den här världen rörde jag mig på samma sätt i den
andra. Och jag lät bilderna och ljuden bli hela.
Så gick jag nedför Ålstensgatan mot spårvagnen och i
den andra världen gick jag på en ö i Söderhavet med
palmer och sand. Men det var ju inte samma backar i
båda världarna så ibland gick jag liksom i luften i den
andra världen när jag gick på gatan i den här och
ibland gick jag liksom genom marken i den andra
världen när jag gick utför gatan i den här och jag gick
rakt ut i den blå lagunen och sjönk djupare och djupare
i det klara vattnet med alla fiskarna runt mig när jag
gick ner till tolvans hållplats.
Också den drömmen kunde göras på många sätt.
Våren 1939 i New York läste jag "The remarkable
case of Davidson’s eyes" av H. G. Wells och blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
