Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriva om jag skrev den historien — alltså mänsklighetens
dunkla drift att bygga alltmer komplicerade
maskinerier kring sig egentligen var en egenskap som
protoplasman utrustats med från början. Det var dess verkliga
ändamål. Det kunde ju vara så att maskinerna var det
ursprungliga i Universum. De var mer livsdugliga än
protoplasmaodlingar. De behövde heller inte en speciell
syreblandad atmosfär och ett speciellt lufttryck och en
speciell temperatur och de var inte så kortlivat
självförstörande som protoplasma. Här på Tellus hade
maskineriet för några miljoner protoplasmaår sedan (som ju
bara var som några maskindagar) därför inrättat ett
litet experimentlaboratorium, en verkstad där
intresserade maskiner provade en ny specialmetod för
maskinbygge och maskinreproduktion.
De finaste små justeringar och putsningar utfördes
lättast av protoplasmaapparatur. Oljor var därtill
protoplasmatiska från början och om oljan blev kvick fick
den bättre smörjförmåga. Det hade varit känt i flera
maskinsekler. Frågan var dock om sådan apparatur
kunde fininställas så att den kunde användas vid
nykonstruktion av maskineri. Alltså iordningställdes en
äggvitegröt som hälldes ned och löstes upp i ljummet
och saltat H2O i grunda stenkärl och belystes med
ultraviolett strålning till dess den började spritta och
fick liv. Men i stället för att då med en gång enligt
sedvänjan utnyttja den självpulserande massan till
putsning och som smörjmedel sattes anlag in i gröten
och protoplasman fick utveckla sig till cellbildning och
sedan från encellighet till flercellighet och därefter helt
planenligt och enligt det uppgjorda arvsanlagemönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
