Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ett tvåvånings vitmålat trähus. Sedan tog vi
Highway 202 upp till Morristown där vi tittade på
museet över Washingtons vinterhögkvarter 1779-1780
och där åt vi pannkakor i en diner som såg ut som en
järnvägsvagn utan hjul. Den stod uppställd vid vägen
och hade varit en järnvägsvagn också innan den byggts
om, sade Gunnar, och så körde vi mot Paterson och på
Super Highwayen förbi Parsippanysjön fick jag köra
bilen ett stycke alldeles själv. Gunnar satt bara bredvid
och sade hur jag skulle göra men då kom några poliser
och var upprörda fast Gunnar talade med dem så det
hände inget och när vi kört över den stora bron igen och
kommit hem lämnade Gunnar bilen till garagepojken
och så promenerade vi upp till Harlem och besökte
Father Divine’s Kingdom på etthundra tjugofemte
gatan. Father Divine var en svart präst som blivit Gud
och när Gunnar sade att vi var från Sverige fick vi sitta
bland änglarna uppe på podiet fast vi fick sitta finast för
vi var så långt bortifrån och hela församlingen stod upp
och ropade Peace! Peace! mot oss. Father Divine
predikade och hänvisade till oss som vittnen och
församlingen reste sig återigen och ropade och efteråt ville alla
trycka min hand för jag var ett vittne från Norden. När
vi kom hem var det sent och Gunnar sade att han ville
ha en dry martini.
— Den är jag väl värd nu darling.
Det var på tisdagen veckan därpå skolpsykologen
kallade på mig. När jag kom in i rummet till henne såg
jag på henne att hon ville höra hur det gått. Jag
berättade vad vi gjort. När jag berättade hur jag kört vår stora
Hudson vid Parsippany och att polisen stoppat mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
