Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var krig. Det vore omoraliskt av oss att lämna dig här.
Det skulle innebära att vi sökte privilegier för egen del.
Men han var socialdemokrat och tog varken emot
ordnar eller fikade efter företräde åt sin avkomma, sade
han. Och Alva sade att jag inte fick glömma att många i
Sverige såg upp till familjen och såg dem som
föredömen.
De hade brukat säga så där så länge jag kunde
minnas och jag hade kanske trott på dem när jag var liten
fast släkten inte riktigt gjorde det. Och jag hade blivit
arg och försvarat dem mot faster Elsa och faster Greta
när de sade något spydigt om dem och heller inte brytt
mig om vad mina kamraters föräldrar i Olovslund
brukade säga om Myrdals. Men så var det inte längre fast
jag var beredd att försvara både Roosevelt och Per
Albin och Cardenas i skolan.
För numera visste jag hur det egentligen var med allt
det där de talade om. Föredöme och ansvar och vara
som vanliga människor och sådant. Det var bara något
som de visade utåt för de andra. Vad de menade var att
ingen borde få veta hur de var när de inte framträdde.
Ja, jag hade nog vetat det redan på den tiden när vi
bodde i Sverige fast jag inte velat tänka på det då när
faster Greta talade om dem med snörpmun och man
skrattade åt dem vid kaffebordet. Det där med
föredöme var bara något som de sade att de trodde och sade
till varandra och till mig när de ville tvinga mig till
något och som deras vänner smickrade dem med att
säga.
— Mitt lilla skenhelgon, brukade Gunnar säga till
Sissela som han tyckte om. Och han tyckte om just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
