Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi är bara goda vänner, sade Alva. Här är det
ingen som är husbonde och ingen som är tjänstefolk.
Flickorna är här för att studera och förkovra sig och
hjälper till lite i familjen. Vi är som en liten svensk
koloni i främmande land. Vi är kamrater men med olika
arbetsuppgifter i samma hushåll. Och hon berättade att
flickorna som följt med från Sverige för att studera och
som hjälpte dem i hemmet också åt med dem och deras
svenska gäster och alla gick de på teater samman.
Och när Alva i höstas förtjust och kvittrande kommit
in i köket efter att ha varit på Macy’s och handlat och
snurrade runt som en mannekäng och visade sina nya
kläder för Karna sade Karna ingenting till henne. Hon
låtsades som om hon måste passa ugnen. Men efteråt
när Alva gått till sig och vi var ensamma var Karna
alldeles vit i ansiktet av ilska och sade till mig:
— Hon är yrkeskvinna och har sekreterare för att
lättare sköta sina studier och jag bär in kaffe till henne på
sängkanten när hon skall vakna och får $33 i månaden
och arbetar från sex på morgonen till åtta på kvällen
och när är det meningen jag då skall hinna med min
universitetskurs? Och själv köper hon för $800 finkläder
på en gång fast hon aldrig har tid att sköta sina
småungar ens. Och så visar hon denna nya stass för mig när
jag arbetar och jag skall visa mig intresserad och slå
ihop händerna och säga hur underbart vackert det är.
— Och jag är så förtvivlat avundsjuk egentligen. Det
är knappt jag har råd med en ny städrock. Och så går
hon plötsligt ut och köper cocktailsaker till ett enda av
deras ständigt återkommande cocktailpartyn för mer än
Ingrids månadslön och då räknar jag inte spriten ens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
