Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sådana slags virkade bindor som kvinnor brukar ha
till måntan. Jag går den smala gatan och kan knappt se
de översta våningarna ens för all tvätt. Det fladdrar och
flaggar av tvätt mellan var våning och inne på de små
smutsiga gårdarna hoppar svarthåriga flickor hage. Hit
ner till dessa canyons till gator kommer ingen sol. Och
jag går vidare och vidare ner genom staden, förbi the
City Hall och kommer till parken vid the Battery på
sydspetsen av själva ön Manhattan. Jag går ända längst
ut och vattnet kluckar mot kajen under mina fötter.
Bredvid mig kan jag se det stora akvariet dit jag brukar
gå för att studera livet i havet. Men framför mig där jag
står och kisar mot solen ser jag denna sköna vårmorgon
hela inloppet med Frihetsgudinnan och alla öarna. Jag
ser färjorna, både passagerarfärjorna och de stora
färjorna som tar hela tågsätt och jag ser de stora fartygen
och jag ser hur ettriga små harbor tugs kilar fram och
åter och längst därute skymtar jag ms Mathilda
Thordén på utgående. Om jag anstränger mig kan jag
kanske se genom solröken en av de stora blåvita finska
flaggor som målats på sidorna för att visa
u-båtskaptenerna att detta är en neutral båt. Jag vinkar dit ut fast
ingen kan se mig därifrån och så vänder jag och nu
börjar jag gå hemåt igen uppför Broadway.
Jag går på vänstra trottoaren up-town och här
byggdes fyra hyddor år 1613 där vita män först bosatte sig
och tvåhundrasjuttioett år senare, för femtiosex år
sedan, uppfördes här mitt emot den första lyckade
skyskrapan. No. 52 Broadway var blott åtta våningar hög
och är längesedan riven men Theobald som för en
månad sedan redogjorde inför klassen för sin undersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
