Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kuvertet med fickpengar för sommaren kunde jag ta
väskan i hallen och gå. Men ingen dörr öppnade sig och
himlen därutanför började få förmiddagsfärg över
Riddarhuset redan.
Tiden går så sakta när man väntar, sade jag. Vi satt
rökande i vår dug-out. Ingen i plutonen svarade. Det
var på tredje dagen vi låg beredda. Det enda vi hade att
äta var gamla skeppsskorpor. Vi blötte upp dem i
vatten och tuggade eftertänksamt. Bröd kunde vi inte
längre få upp hit till de främsta linjerna. Men vi kokade
kaffe i kulsprutornas kylmantlar. Men det smakade olja
om kaffet då. Det hade börjat regna också. Tiden gick
så långsamt.
Då gick det igång. Vi hörde det vissla i luften ovanför
oss och så skalv marken av det dova dånet därframme.
Nu var detta årets våroffensiv i gång. Det är vårt
artilleri som börjat skjuta in sig på tyskarnas linjer. Nelson
lyfte telefonluren. Sedan lade han den ifrån sig.
— Linjen är död, sade han.
— Det är bara att vänta, sade jag.
Tre timmar senare kunde jag från vårt shell hole
mellan the stumps of the trees se ett moln högt uppe,
det drog bort över vad som återstod av Röda huset. Det
huset hade vi kämpat om tre vårar redan. Vi hade
lämnat den främsta linjen. Ty nu låg vi långt ute i
ingenmansland. Vi hade fått åla fram under taggtråden när
the runner came with our orders och låg nu här
väntande i lergropen och tryckte. Då och då stod leran därute
som en stor kvast ur marken och det regnade sörja och
småsten över oss när deras granater slog ned.
— Some forest that, sade Nelson och viftade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
