Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olovslund var ju ute på rekognoscering på andra sidan
Drottningholmsvägen där ingen kände oss och hon
visste ju inte vilka vi var så vi bara skrattade åt henne och
hennes ilska där vi satt uppe i tallarna och vi fortsatte
att ropa ner till flickscouterna att de skulle ta sig på
fittorna och då gav de sig iväg fortare än kvickt mens vi
ropade efter dem.
— Fittlisor, fittlisor!
Så hade vi talat i Olovslund och sådant hade vi ropat
till flickorna men här i Amerika var jag försiktig med
vad jag sade ty ingen i min klass hade sagt något sådant
vad jag visste. Nelson visste i höstas inte ens riktigt hur
en flicka ser ut därnere när hon är naken. Han hade
trott att flickor hade någon sorts trekantig tapp som
hängde ner mellan benen. Så ser ju badflickor ut på
bilder i tidningar. Riktiga flickor hade han inte sett
nakna. Han hade bara sett marmorflickor på museum
och andra nakenbilder utan skåra där flickorna håller
ihop knäna.
— Fitta! Knulla! Kuk! Fitta! sprang han sedan
hemma hos sig genom lägenheten och ropade på svenska
innan jag fick tyst på honom. Hans gifta syster hade
varit i Sverige sommaren innan och hon kunde höra.
Jag kunde alla orden på engelska också. Jag hade ju
varit med och slagits vid 125th Street. Jag kunde ord på
engelska om sådant jag inte kunde ord om på svenska
ens. Men jag sade dem inte. Inte ens till Nelson. Han
var glapp.
Jag blåste ut vattnet över japanpapperet, lade så
snabbt från mig vingen då handen börjat darra och tog
ett djupt andetag för att få bort allt sådant där utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
