Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkar som skarprättare, äro i detta afseende
betecknande fenomen!
Att kvinnoemancipationen i själfva verket upphört
att vara en själen och hjärtat vidgande frigörelse och
nu bedrifves ämbetsmannamässigt, yrkesmässigt,
dogmatiskt, utan förnimmelse af lifvets pulserande
mångfald; att den blifvit ett egoistiskt själfändamål – detta
har gjort att jag, liksom andra af min generation, och
än flera af den nu unga generationen, snart tagit
afstånd från kvinnosaken, ehuru vi alla önskat och
alltjämt önska den kvinnliga frigörelsen. Mer och
mer har det visat sig hos kvinnosakens förfäktare
liksom hos andra »sak»-människor: att »det mål vi
jaga, slutar att bli en skenande häst för vår vagn».
Och huru blindt kvinnosakens fanatici skenat förbi
tidens andra uppgifter, det kan man bäst mäta genom
att se deras ställning till tidens största fråga, den
sociala.
Kvinnokongressen i London var i detta afseende
betecknande, både för affallet från kvinnosaksdogmerna
och för häfdandet af desamma. I det senare fallet
var fröken Alexandra Gripenbergs anförande mot
skyddslagstiftningen för kvinnor det mest typiska. Hon
kallade denna lagstiftning en afkomling af den gamla
satsen att kvinnan borde hafva privilegier, icke
rättigheter; att kvinnorna borde skyddas i stället för att
skydda sig själfva; att de betraktades som folkets
dyrbaraste egendom i stället för som en del af folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
