Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
gebit. Sednaste poster förmäla nemligen alt sedan en hop
Bourbonister blifvit slagen af Italienska trupper,
återstoden deraf, 400 man, blifvit af fransmannen tillfångatagen
på Romerska gränsen.
Englands sympatier Air Italiens sak synas
oförminskade. Roebucks tal i Sheffield, till förmån för den
En-gelsk-Österrikiska alliansen, har af den engelska pressen
blifvit temligen omildt bedöindt.
Den svenska konungens nyss gjorda besök i England
och Frankrike har någontid sysselsatt den Europeiska
pressen. Något annat än gissningar har dock hittills ej kunnat
meddelas om denna resa. — Det kungliga besöket liar äfven
gifvit anledning till ett rykte om konungens broders
hertigens af Dalarne förmälning med prinsessan Anna Murat.
Vänder man sina ögon bort från vår egen verldsdel,
så finner man äfven på andra sidan Atlantiska hafvet en
för menskligheten ingalunda oviglig strid försiggå. På
sednaste tider hafva sakerna tagit en för unionisterne ganska
oangenäm vändning. Efter nederlaget vid Bulls Run, har
följt en ny drabbning viel Springfield der separatisterna
åter behållit segern. Om lyckan i längden skall blifva de
sistnämndes fanor trogen skall framliden utvisa. Föga
troligt synes detta dock, ty af den beredvillighet med hvilken
man i New-York, Philadelphia och Boston tecknat sig till
deltagande i llnionslånet, torde man kunna sluta att
opinionen i de norra staterna är starkt krigisk, och att man
der icke skall sky stora ansträngningar för att med fördel
kunna sluta striden.
Bland eget lands frågor intaga valen af deputerade
till det blifvande utskottet främsta rummet. Helsingfors
stads borgerskaps hekannta val sistlidne vecka visade, genom
den enighet der ådagalades och öfriga omständigheter, att
politiskt medvetande icke så alldeles saknas i Finland.
Uleåborg hade redan förut gjort sitt val och öfriga städer
skola snart följa exemplet. Joensuu har kallat handlanden
A. J. Mustonen till sin representant vid valet af deputerad
för den grupp till hvilken staden hörer.
Den inhemska pressen liar länge nog varit upptagen
af genmälen mot Litteraturbladels sorgligt ryktbara artikel
„Finska förhållanden och Svenska pressen." Åbo
Underrättelser, Helsingfors Tidningar, Tapio, Borgå-bladet, och
nu också Mehiläinen hafva uppträdt mot de der yttrade
åsigterna. Äfven Suometar har förklarat sig ogilla dem.
Uti sednast utkomna nummer af Litteraturbladet har
influtit en ny uppsats angående ofvannämnde artikel, hvilken
länge nog torde gifva ämne till våra tidningars
uppmärksamhet.
Förf. vidhåller uti denna artikel fullkomligt samma
åsigter, som uti den första. Hans förklaringar öfver
desamma torde nu likaså litet som då vinna anklang. Hans
åsigt att „Finland från att vara en åt Ryssland afträdd
provins blifvit en stat med en garanterad statsform", måste
nu liksåväl emottagas med en protest, som de yttranden
i hans förra artikel, hvilka antogos utvisa det han ansåg
Finland sakna politiska rättigheter.
Då den enda afhandling, hvilken förlänat" finska
folket några sådana rättigheter, det af regenten och nationens
representanter besvurna fördraget vid Borgå landtdag, redan
fanns då Finland afträddes, är det svårt att inse att landet
icke då var en „stat med garanterad statsform". Innehar
det nu denna ställning (hvilket ingen betviflar) så innehade
det äfven densamma 1809, ty något nytt fördrag mellan
regent och folk har sedan dess icke afslutats. Lika
obegripligt är det huru „från sagde början, som långtifrån
innehåller ett löfte om landets nuvarande statsform", denna
sedan skulle utvecklat sig. Finlands statsrättsliga ställning
är nu sådan den var vid Borgå landtdag, och någon
vidare utveckling har i detta afseende sedan dess icke egt rum.
Litteraturbladet medgifver, ja tillochmed förklarar, att
den allmänna opinionen är en makt, men hvarför då säga
att blotta sinnesstämningar och fraser verka intet, och så
strängt tadla aili opinerande från dem hvilka icke hafva en
sådan plats i samhället, alt denna ensamt kunde skänka
deras opinerande någon vigt? Verldshistorien lärer annars
att den opinion, som rådt hos dem, hvilka icke innehaft
någon framstående plats i samhället, verkat större saker
än den som funnits hos dem, hvilka haft förmånen af’ en
sådan ställning.
Litteraturbladet förklarar nu att det aldrig frånkänt
Finland politiska rättigheter. Vi vilja icke betvifla att dess
åsigter alltid varit desamma. Men det kan vara osäkert, hos
hvem felet ligger att man uppfattat bladets yttranden så
som skulle det ha förnekat dessa rättigheter. Om det
ligger uti motståndarnes oförmåga alt läsa och uppfatta en
mening, eller uti bladets säll att framställa sina åsigter så
alt de kunna missförstås? De många bemötanden artikeln
framkallat från olika håll, göra den senare Åsigten
sannolik. I alla fall hade det varit bättre om bladet något
sparat på epiteter och beskyllningar, ty dessa kunna lätt
vändas mot detsamma sjelft.
Ännu skulle vi ha mycket att säga om dessa
artiklar och ännu mera om den i sisla numret införda:
„Angående tydningen af vissa Stadganden i Regeringsformen
och Säkerhetsakten." Om icke förhållandena sätta sig
deremot, så skola vi också framdeles återkomma till dessa
uppsatser.
Finska jordbruket och protektionssystciiiet.
i.
Det fanns en tid, och denna tids läror spöka ännu
då och då i våra dagar, då guld och silfver ansågos vara
de enda ting, hvilka hade något värde. Såväl lärda som
statsmän hyllade denna åsigt. Vid bedömandet af ett lands
ekonomiska tillstånd undersökte man icke huru stor
tillgång på födoämnen der förefanns, om dess innevånare voro
väl försedde med alla lifvets beqvämligheter, om de bebodde
snygga och sunda boningar, om der fanns ett stort antal
olyckliga, som ej kunde existera genom annat än genom
bättre lottade medmenniskors barmhertighet o. s. v.;
endast om landet hade en större eller mindre tillgång på
klingande mynt, utgjorde föremål för forskarens
uppmärksamhet. Var förrådet af ädla metaller stort, ansågs landet
rikt, om än dess innevånare nödgades lida många
umbäranden, var det åter brist på dessa metaller, så ansågs
landet fattigt.
Så länge sådana åsigter voro rådande, var det
naturligt att man på allt sätt ville befrämja införseln af guld
och silfver samt förhindra exporten deraf. För att ernå
detta ändamål sökte man att så mycket som möjligt få
inom ett land tillverkade alla de produkter som detsamma
förbrukade, på det att så litet som möjligt skulle behöfva
importeras från utlandet, och på det alt utländningen skulle
nödgas betala med reda pengar allt det som landet
exporterade. Men då naturförhållanden och lokala
omständigheter icke öfverallt äro likartade, och således det ena
landet kan tillverka vissa produkter både billigare och hällre
än det andra, så måste, för att ett fabrikat, hvars
tillverkning icke lönade sig, dock ej skulle från utrikes ort
införas, den industri, som hade producerandet af sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
