Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Diverse.
Handelsfrihetens principer göra sin rund kring verlden och
hafva till och med öfverstigit Himalaya-berget. Dalai-Lama’n i Lassa
(den andliga och verldsliga maktens öfverhufvud, den högsta guden
Buddha’s representant) har öppnat Tibet för köpmännen från alla
länder.
Kommissionen för verldsexpeditionen i London har uppmanat
tonkonstens mästare Rossini, Meyerbeer ocli Auber att komponera
Cantaten för festligheterna vid expositionens öppnande. De tvä
senare lia lofvat det, men den italienska konstens representant
förklarade: »att han icke mera betraktade sig såsom hörande till
lefvande musici.- 1 hans ställe har Verdi blifvit uppmanad till en
sådan komposition.
Exkonungen af Neapel har försålt det praktfulla farnesiska
palatset i Itom, berömdt genom de skönaste fresker och målningar
af Rafael, ål spanska sändebudet Bermudez de Castro, hvilken nu
använder en half million fr. på palatsets restaurering.
Processen mol Baron Yidil är slutad. Emedan ban icke kunde
öfverbevisas om mordförsök, då sonen icke uppträdde som vittne,
har ban blott, för tillfogande af svåra sår, blifvit dömd till 12
månaders straffarbete.
Krönika.
Huru ofta kan icke ett ord, ett enda lilet ord, förorsaka en
bråk och bryderi bär i verlden! Så var det minsann icke den
lättaste sak alt hitta [tå en ny och vacker rubrik för de nyheter från
Helsingfors, som Barometern i hvarje nummer skall «med
skynd-samliet och ackuratess» lefverera. Vi ha förut »Veckan» och
»Veckans Krönika», — och i franska journaler hvimlar det af •chronique»
— »chronique du jour», »chronique de la quinzaine», »chronique
scan-daleuse» o. s. v. i alla möjliga variationer, så att namnet Krönika
visserligen är litet utslitet. Men då nu de flesta publicistiska
stormakter adopterat detta namn, — hvarföre skulle då den lilla
anspråkslösa Barometern äflas med alt finna på en ny benämning.
»Veckans tilldragelser i Helsingfors jemte deraf föranledda
resonne-manger», — förfärligt! — »Veckan betraktad med afseende på sina
händelser», — usch! Nej, hellre än att vidare bråka hjernan med
spaningar efter något splitternytt namn, beslöto vi oss då slutligen
för det gamla, välkända »Krönika».
Vigtigare än ett nytt namn vore det visst alt alltid kunna
uppduka splitternytt innehåll uti krönikan, — men se, det är då
ännu ogörligare. Den låsande allmänheten stå ju redan af gammall
två veckorapporter till buds. Och huru ofta händer det icke här i
Helsingfors att hela veckor vagga sig fram i sakta mak, då
krönikeskribenterna hungrande och törstande måste suga på ramarna!
Förlåtligt är det i sanning om de äro mer än andra menniskor lystna
efter nöjen, — ty om sådana finns alltid något att berätta, — och
det är hög lid att äfven jag från mitt långa pladder nu vänder
mig till dem.
Herr von Schantz har skäl att vara belåten med sina stora
Tivolikonserter såväl hvad antalet af besökande som utförandet af
musiknumrorna vidkommer. Alt parkens stängande hos många
eller några väckt förargelse (hvilken äfven sökt sig officielt uttryck i
Borgåbladet), — det är en sak som icke han behöfver låta gå sig
till sinnes. Det kan väl vara att det är orätt, att för en hel afton
6tänga brunnsparken, som ju är en allmän promenad, — jag vill
icke söka att här afgöra den saken — men solklart är, att
ansvaret härför endast kan hvila på den eller de, som disponera om
parken. — Med mera skäl kunde man mot dessa konserter anmärka
om lokalens olämplighet. I salongen rymmas på långt när icke alla
åhörare, — och spelade orkestern ute, så skulle troligen
instrumenternas slämning lida af fukten. Tyvärr finnes här ingen annan
för sådana konserter lämplig lokal. — Tidningarne lia redan
omtalat och med skäl framhållit den förbättring orkestern undergått
genom sin under sommaren vunna tillökning. Man jemföre t. ex.
ulförandet af Marächen ur Profeten och Ouverturen till Kullervo förr
och nu, och man skall genast finna skillnaden, — förutsatt
naturligtvis att den som anställer jemförelsen har musikaliskt minne och
sinne. Den nämnda ouverturen vinner onekligen på att höras flera
gånger. Det ligger någonting egendomligt tilldragande uti det
högstämda, sorgbundna allvar sotn genomgår det hela. Och denna
tondikt blefve troligen äfven populär — i den bästa mening af
delta ord — om den vore mera finsk.
Del är väl sannt alt konstmusiken är mer eller mindre
kosmopolitisk, och öfverlemnar ål folksångerna att afspegla nationaliteterna.
Men så oberättigad är dock icke den önskan att i ouverturen till den
finska Kullervomythen få höra äfven »toner som smeka med
hemlands ljud». — Skall den lyska skolan behöfva påtrycka, äfven
inspirationen och ämnets uppfattning sin stämpel?
Giovanni Viti och hans sällskap arbeta med »händer och
tänder» i Tivolithealern. Programmet är: miserabel ballelt,
under-halliga pantomimer, bland hvilka »Pierrots missöden» dock äro
burleskt roande — gymnastik, hvari hr Charles verkligen är en
sällsynt mästare. — Herr Siihrs trollkonster som vore bra, om icke
genren vore så utsliten, — och »tableaux vivanls» der slällningarne
vanligen äro bättre än grupperingen och alltid bibehållas med
bildlik orörlighet, men kostymerna äro alltför eländiga. Också lyckes
Tivolipublikcn senlera delta sistnämnda, ty de tablåer, der
kostymen är reducerad till minsla möjliga mått, belönas alltid med de
mest vrålande dakaporop. Otacksam tyckes publiken i allmänhet
icke vara. — I tisdags gaf hr Vili spektakel till förmon för
småbarnskolan, och del måste medges att han dertill uppbjudit alla
sina resurser. Också kröntes lians bemödanden af fullt hus.
Hos dem som sisla Lördag till fots återvände från konserten
måste längtan efler gasupplysning ovilkorligen växa till största
liflighet. Det var så kolmörkt all säkert halfva publiken skulle
ramlat i sjön eller krossat sina lemmar om icke sjelfbevarelseinstinkten
underbarligen ledt en hem. Men följande alton, se, då var det
annat, då var gasen tänd! Och vi hoppas att aftonen af den sisla
Augusti 1861 skall kunna inregistreras i historien som den sisla
afton då mörkrets välde rådde öfver Helsingfors: — troligen skall
man framdeles icke fastställa först d. 1 Sept. såsom den tidpunkt,
då naturens eklärering upphör och måste ersättas genom konstens.
Arkadialheatern begynner visa sig från en fördelaktig sida —
ålminslone som affär betraktad. En handlande Strandberg skall
ha bjudit för restaurationslokalen och dermed förenade rättigheter
1500 rubel årlig hyra, utom 8 rub. för hvar afton det spelas på
theatern. Delta ensamt ger således god procent på det i
byggnaden nedlagda kapitalet, stort 15,000 rubel. Nya theaterhusbolaget
hade säkert gjort klokast i att, såsom det äfven af några
aktionärer lärer påyrkats, icke sälja gamla theatern på auktion, utan
upplägga dess materiel någonstädes, för att med tiden begagnas. Hvem
vet huru mycket förfång Arkadiatheatern ännu kommer alt göra sin
slore medbröder!
Revisor Petré lärer komma alt få en mängd åhörare vid sina
föreläsningar öfver stenografin. Han har för afsigt att begynna dem
nästa måndag d. 9:de kl. 12. Hela kursen kommer att, med en
leklion dagligen, räcka 2 à 3 veckor. De som äro sysselsatta på
annat håll ofvannämnda timme och hellre önska få sin lektion på
eftermiddagen borde öfverenskomma derom med H:r Petré senast
nästa Lördag f. m. H:r Petré har fått tillåtelse att för sina
föreläsningar begagna universitetels fysico-mathematiska auditorium.
Från universitetet intet nytt af vigt: disputationer och
studentexamina, det är allt. Denna termin torde dock bli ganska rik
på intressanta tilldragelser vid akademien.
Får man tro ell rykte, så kan man hoppas att
spannmålshandeln i Finland hädanefter skall göras fri.
Väderleken har varit något ombytlig, i allmänhet af
medel-skönhel. Skeppsbrotten, den nordiska höstens strängaste
konse-qvenser höras ännu jcke af, höststormarne rasa icke än. Likväl
tyckes färden öfver Ålands haf vara förknippad med vissa faror;
åtminstone ha på senare tider tidningarne från Sverge vanligen
anländt till oss — i spillror.
I går klockan tre på morgonen har en af stadens
handtverkare blifvit mördad på gatan.
Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861.
Imprimatur: Carl von Schoultz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
