Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
bad mig med tårar i ögonen att bli försigtigare. Jag
lofvade henne det, utan att veta om jag egde styrka att hålla
ord. Tvertemot hvad jag väntade, uppsöktes jag icke af
myndigheterna. Ett sådant förfarande öfverensstämde
fullkomligt med ett då antaget system, hvilket bestod uti att
lemna så lösa tyglar som möjligt åt unga män som
blandade sig i politiken, på det att de, blifna djerfvare genom
en strafflöshet som liknade en viss frihet, icke skulle frukta
att mer och mer kompromettera sig, på ett sätt som kunde
lemna inqvisitorerna säkra bevis i händerna.
Denna händelse, som hade sin orsak i den romerska
censurens snarstickenhet, föranleder mig att säga några
ord om den bevakning den presterliga styrelsen utöfvar öfver
andens produktioner. Tryckfrihet finnes, som man vet,
icke i Rom, och om man olyckligtvis behöfver tillgripa
publiciteten, så har man att trotsa tusende förargelser och
svårigheter för att slutligen af vederbörande erhålla ett
bedröfligt imprimatur. De arbeten, äfven de oskyldigaste,
hvilkas spridning och tryckning tillåtas i andra städer i
Kyrkostaten, förkastas obevekligt af censuren, om man begär
att få låta dem utkomma daterade i Rom. Också är det
icke sällsynt alt se artiklar, publicerade med tillstånd i
Bologna, Ravenna, Ferrara, Ancona och som man sedan vill
reproducera i Rom, ännu underkastas en ny kastration (detta
är det härför använda ordet), så att man i samma rike
finner två sorters vigt och mått — en censur öfver
censuren. Ännu strängare öfvervakas theatern. Till och med
tryckningen af den musikaliska delen är underkastad censur;
för att en enkel opera-libretto skall få spelas, måste den
undergå tre kontroller och dessutom två lör all få tryckas,
inalles således fem successiva kontroller. Oaktadt dessa
stränga föreskrifter handlas i Rom dock i ganska stor skala
ined förbjudna böcker. Polisen ser mellan fingrarne med
utifrån importerade arbeten, isynnerhet om de äro skrifna
på ett fremmande språk. Ofta nog ser inan på offentliga
försäljningsställen utbjudas de mest irreligiösa och
omoraliska skrifter. Denna uppenbara motsägelse är dock
förklarlig; styrelsen skulle icke utan de största svårigheter
kunna hindra införseln af främmande böcker. Annat är del
med censuren af inhemska arbeten: en bok, publicerad i
katholicismens hufvudstad, med det kyrkliga öfverhufvudels
gillande, är i visst afseende ett officielt arbete. Och allt
som utgår från en institution, hvilken har till devis: „Ulom
mig ingen salighet, utom mig ingen sanning", måste ju
vara oförvitligt.
Efter händelsen å theatern Valle var jag mera
försigtig och återhållsam; men min vishet var af kort
varaktighet. Alltför svag för att motstå mina vänners lockelser,
alltför kär för att kunna sysselsätla mig med allvarsamma
studier, återföll jag i mina förra dårskaper. En ung
student från Korsika lärde oss marseljäsen, och nästan alla
aftnar efter spektaklet företogo vi oss att sjunga den under
kardinalernas fönster. Vare sig att man icke hört eller icke
förstått det, vårt trots, ehuru upprepadt, undslapp i början
obemärkt.
Mitt bröllop med Serafine skulle firas så snart jag
slutat mina studier och blifvit advokat. Jag var redan det
fjerde året student och närmade mig således den tid som
var bestämd för mina examina (— i Rom får man icke
uppträda vid domstolen förr än man vunnit doktorsgraden).
Jag slog mig då ändtligen beslutsamt på att arbeta, och,
tack vare de studiikonferenser vi organiserat studenter
emellan, snart var jag i stånd att bestå det svåra profvet.
Min vän Rafael bistod mig kraftigt med råd och
upplysningar; korteligen, jag blef doktor in ulroque jure. Mina
önskningar skulle nu uppfyllas; tanken på att förena mitt
öde med Serafines gjorde mig utom mig af sällhet. Man
begynte med förberedelserna till bröllopet. Serafine ville
samla sina tankar och förbjöd mig att besöka henne under
några dagar; ehuru fri från bigotteri, ville hon nu ur
religionen hemta den styrka, de dygder, hon behöfde vid den
stora förändringen i sitt lif. Denna ögonblickliga
skiljsmessa, hvilken jag med saknad underkastade mig, skulle
tyvärr förlängas utöfver hvad vi kunde förutse.
Medan Serafine dragit sig tillbaka i klostret S:t
Sylvester in Capile, hos en af sina slägtingar, blef jag en
afton vid min hemkomst anhållen i korridoren af två förklädda
sbirrer, hvilka, vid skenet af en blindlykta, gåfvo mig alt
läsa en order af slyrelse-assessorn. Denna order
bemyndigade dem alt bemäktiga sig min person och föra mig till
palatset Madame. Flera andra agenter kommo till och
om-gåfvo mig för alt göra allt motstånd omöjligt. Kallsvetten
fuktade min panna, en förfärlig tanke hoppressade milt
hjerta; i delta ögonblick visade sig Tör min själs ögon all
den bitterhet, all den saknad, alla de smärtsamma
händelser ett hårdt, oblidkeligt öde bestämt för mig. Jag
försökte emellertid att förblifva lugn. Följd af mina två sbirrer
gick jag öfver S:t Apollinarii torget och inträdde inom
några minuter i styrelsens palats. Jag var väntad der, ty
jag emottogs af andra högre agenter hvilka förde mig i en
liten cell med utsigt åt palatsets andra gård och nästan
midtemot den ryska ambassadens hotell. Jag fann der en
fältsäng, elt bord, två stolar och boken „om Jesu Christi
efterföljelse". Man frågade mig- om jag behöfde något;
på mitt nekande svar stängde man dörren och lemnade
mig ensam med mig sjelf, det är med de plågsamma
känslor och ängsliga fantomer som alltid hålla sällskap åt en
stackars fånge under första natten af hans fångenskap.
(Forts.)
Diverse.
Kitt för hästhofvar. I en berättelse från Belgien i
Journal d’Agriculture pratique omtalas ett medel som Professor
Defays uppfunnit för igenfyllande af tillfälliga skador på hästens hof.
Det består i en blandning af 2 delar guttapercha och en del
am-moniak-gumini. Guttaperchan uppmjukas i varmt vatten och
skäres i stycken af en nöts storlek. Man blandar dessa stycken med
häifteu af deras vigt sönderstött ammoni»k-gummi och smälter
blandningen vid sakta eld i en förtennt jerngryta under ständig
omröring, tills massan är likartad och fått ett chokoladlikt utseende
Då man skall begagna denna, smältes den åter i samma gryta; och
efter att hafva rensat hofven fullkomligt, så att den är alldeles torr
och fri från feta partiklar, öfversmörjes den ined blandningen,
såsom glasmästaren begagnar kiltet. Arbetet underlättas genom att
värma knifsbladet, som man härtill använder. Denna blanduing
blir lika fast som hofven, så att man kan slå söm deri; den fäster
sig lätt vid hofven och bildar ett helt med den, samt är
oupplös-lig i vatteu. Dessa egenskaper uppmana tillräckligt hästegare att
göra försök med denna blandning, som kostar obetydligt.
Moses’ staf. Ilvarochen som ännu har sitt gamla testamente
i miuuet, vet genom 2:dre Mos. boks 4 kap., att Moses kastade
fram en staf, som ögonblickligen förvandlades till en orm och
tvertom. Enligt hvad man erfar af Frankls verk, „Aus Egypten"
kan undret ses ännu i dag på de orter, hvarest Moses förrättade
detsamma. Det är ett vanligt konststycke, hvilket Egyptiska
orm-tjusare företaga med den giftiga afrikanska glasögon-ormen (Uræus
Haje Vagl.) Genom en tryckning på nacken råkar ormen i en
stelkramp, som plötsligt rätar ut den, men hvilken upphör efter längre
tid. Uppvärmning med handen och magnetiserande strykningar
påskynda det normala tillståndets återkomst. Franki såg underverket
på Kairos gator, hvarest ormtjusaren, i det han omfattar ormens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
