Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
en som skrifvit ett recept kan intyga, att medicinalier
vanligen icke förskrifvas libratals och således äfven betalas efter
det i taxan bestämda högsta priset. Vill man för att lätta
öfversigten uttrycka qvantiteterna i libror, så måste således
också hvarje sådan beräknas innehålla 12 uns. Herr
mannen af facket kan icke annat än framkalla hvarje sakkunnigs
åtlöje då ban upptager priset på t. ex. en libra jernfilspån
och beräknar detta à 10 uns. När har någon läkare åt en
patient föreskrifvit ett libra jernfilspån? Är ins. verkligen
man af facket, så har han sig också detta bekant och hans
rabattberäkning är då intet annat än etjt afsigtligt försök att,
leda allmänheten bakom ljuset.
De anmärkningar, som ins. för öfrigt gjort, då han
säger att de Hamburgska priserna vid ett par uppgifter af
oss varit origtigt noterade och att ett par ämnen icke varit
rena, kunna vi icke nu besvara, då vi icke för ögonblicket
hafva tillgång till de källor, hvarifrån vi hemtat våra
uppgifter. Med tiden skola vi återkomma till dessa.
Ins. medgifver emellertid, alt medicinal-taxan tillåter
höga procenter. För att rättfärdiga dessa, säger han bland
annat följande, hvilket vi lill våra läsares nöje aftrycka:
„Dessutom lorde saken vara uttänkt från en annan
synpunkt. För att betrygga allmänheten om erhållande af duglig
medicin, hvilka andra medel kunna väl föreslås än en sådan
procent på det apolhekare, sedan de arbetat sina 20 à 30 är
och för ålder eller sjuklighet anse sig icke enligt fordringarne
kunna sköta sina apothek utan till annan man försälja
desamma, måtte vara tryggade för sig och sina familjers
uppehåll, sedan de betalat räntan på den ansenliga summan som
erlagts för apotheken? Och framställes den samvetsfrågan
till hvilken menniska som hälst: „månne Du icke för att
uppehålla Ditt lif, häldre förskrifver en billigare och i följd
deraf sämre vara på hvilken Du må erhålla en högre
procent än en god och dyrare vara, som inbringar ringa eller
ingen procent", hvad blifver svaret? — Apothekaren vet,
att i de flesta läll ingen kan kontrollera medicinen sedan
råämnet är beredt till kompositum, hvarföre han också, då
taxan är så ställd att ban icke för sitt uppehälle är tvungen
till ett sådant motiv, rättmätigt nog vid första beträdandet
mister sina privilegier. Ilär kan visst invändas, alt de
års-visitationer (eller så ofta skäl dertill förekommer) som
apotheken äro underkastade, skola förekomma sådant, men
dermed är icke mycket bevändt, då apothekaren vid en
sådan visitation kan framvisa ett mindre parti helt andra
droguer, än dem ban expedierar. Är icke taxan derföre så
ställd all apothekaren äfven i mindre sjukliga år må hafva
sin utkomst, så torde också ingen garanti för medicinens
renhet Unnas."
Hvad skall man säga härom? Är det icke en sublim
tanke all säga det medicinal-taxan bör vara hög, emedan
den ofullständiga kontrollen gör att dåliga medikamentcr
utan svårighet kunna expedieras? Det är äfven ett egei
skäl, som anföres till förmån lör medieinal-taxans höga
priser, att inköpspriset på apotheken är högt. Hvarföre
är detta så högt, om ej just derföre att man genom de
dyra priserna hoppas snart kunna förtjena in den ulbetalta
summan, och är icke delta ett bevis på att saken borde
annorlunda regleras. Det vore verkligen intressant att se
huru sakerna skulle gestalta sig derest apotheksrörelsen
öfverlemnades åt den fria konkurrensen, utan annan
regle-mentering än det strängaste ansvar lör den apothekare, som
uppgaf ett preparat vara annat än det i verkligheten är.
Tror ins. alt de nuvarande priserna då skulle kunna qvarstå?
Han säger visserligen alt det är omöjligt att kontrollera
medicinens beskaffenhet, men har „mannen af facket" då
glömt sin apothekare-examen? I fall hans minne är så svagt,
så kunna vi tjena honom med den påminnelsen att i
supplementet till Pharmacopæa Fennica finnes en ganska tjenlig
vägledning härutinnan, och att dessutom de härtill nödiga
kemiska kunskaper erfordras af hvarje praktiserande läkare.
Så långt mannen af facket i Wiborg. En hans
embets-broder i Helsingfors, hr Lm, har uppträdt i samma syftning.
Klokare än den förre, aktar sig den sistnämnde för att som
man säger ge sig ut på dët hala och inlåta sig i något
slags bevisning af hvad han säger. Ilan åtnöjer sig helt
enkelt med att säga att kalkylerna äro origtiga och att det
vore alldeles för vidlyftigt alt anföra alla de misstag
Barometern begått. Visst är det beqvämare alt välja den
metoden, men "en annan fråga är huruvida ändamålet vinnes
dermed. Så länge hr Lm icke bevisat sitt påstående, atl af
de 33 exempel vi upptagit 30 lida af fel, så kunna vi icke
gifva hans rättelser ett annat namn än det vi gifvit åt hans
rnedbroders, mannens af facket i Wiborg.
Ilr Lm säger sig kunna visa conti öfver att rörelsen
å vissa apothek drifvits med förlust. Han skulle ha mera
gagnat sin sak om ban verkligen framvisat dessa och
derjemte visat att förlusten icke härrörde af uppenbart slarf
eller oduglighet vid rörelsens skötande.
Intressant och betecknande för pålitligheten af hr
Lms och hans rnedbroders uppgifter är det att se huru väl
dessa stämma öfverens. Mannen af lacket i Wiborg menar
att 01. Thereb. rect. försäljes libratals, efter han vill
beräkna det rabatterade priset; mannen af facket i
Helsingfors påstår att af denna vara åtgår på de största apothek
i landet endast på sin höjd 6 kannor årligen. Mannen af
facket i Helsingfors säger sig icke kunna begripa huru
medicinal-taxan skulle kunna nedsättas; mannen af facket i
Wiborg säger, atl apothekarne äro nog ädelmodiga att icke
utlemna oduglig medicin endast derföre att rörelsen
dess-förutan gifver tillräcklig vinst. Mannen af facket i
Helsingfors säger att konkurrensen är lör stor; mannen af facket
i Wiborg säger att apotheken betalas högt.
I ett fall stämma likväl de begge herrarne öfverens;
det står öfver deras fattningsförmåga alt apothekarne skulle
afsätta mera af åtskilliga medicinalier derest priset nedsattes.
Ingen kan rå för sina naturgåfvor, och vi kunna således icke
lägga herrarne lill last denna deras oförmåga. Det borde
annars vara temligen lättfattligt alt om fattiga, hvilka nu ej
kunna köpa medicin, sattes i tillfälle att göra det, åtgången
blefve större.
Vi sluta nu för denna gång, ehuru mycket ännu är
osagdt i ämnet; så kunde anföras såsom bevis på
nödvändigheten af en omreglering af de nu gällande förhållandena,
atl åtskilliga allmänt använda medel icke finnas upptagna i
taxan, hvarföre apothekarne efter godtycke bestämma priset
å desamma; till dessa höra t. ex. hypophosphis calc.,
chi-ninum purum, chininum muriaticum, Jodet. natr., valerianat.
atropin., m. fl. Vi skola ock framdeles ännu återkomma lill
ämnet och då vidröra åtskilliga hittills icke diskuterade punkter
t. ex. apothekarnes pro labore, hvilket för vissa saker stiger
till mångdubbla priset af sjelfva drogens i taxan anförda
värde.
t
Innan vi nedlägga pennan vilja vi ännu gifva hr Lm
det rådet, att icke antaga en så säker ton då han säger
alt här finnas tillräckligt många apothek. Detta yttrande
motsäges deraf, att ännu belt nyligen apotheksprivilegier
blifvit sökta af personer, hvilka icke torde vara hr Lm
obekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
