Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 5. Sven och Palnatoke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tid är för konung Sven», sade han, »att få veta hvad sant
är om hans faders fall, fast jag dock skulle hafva önskat, att han
egt en annan rådgifvare än Fjolne.»
Palnatoke hade med sig ur landet trenne skepp och tre
hundra man, hälften daner och hälften britter.
Vid qvällstid lade han med sin skara i land nära gården,
der konung Svens gästabud nyss börjats.
Vädret var godt, och det var vindstilla.
Sina skepp förtöjde de, der vattnet tycktes dem djupast. De
vände framstammarne från land och gjorde skeppen roddfärdiga,
liksom om de tänkte sig blott få ett kort uppehåll der; de läto
alla årorna hvila mellan årtullarne, så att de måtte som fortast
kunna fatta dem, om så tarfvades.
Derpå tågade Palnatoke med allt sitt folk upp till
kungsgården. Derinne satt man vid dryckesborden.
Med hela följet kom han in i hallen, trädde fram till konungen
och helsade honom.
Denne tog emot hans helsning och visade honom och männen
hän till deras platser. De slogo sig ned på den andra långbänken.
Här sutto de nu och drucko och voro mycket glade.
Fjolne steg fram till konungen och talade tyst till honom
en stund.
Kungen skiftade färg och vardt röd som blod.
Hans fackelsven hette Arnold. Han stod framför hans bord.
Fjolne lade en bågpil i piltens hand och bjöd honom bära
den från man till man i salen, till dess någon derinne kändes vid
den som sin. Arnold lydde.
Han gick ifrån högsätet inåt hallen och bragte hvarje man
pilen, men ingen visste sig vara dess egare. Då han kom till
Palnatoke, sporde han, om denne kände pilen.
»Hvarför skulle jag icke igenkänna mitt eget vapen», svarade
han, »ty jag eger det. Gif mig det fort!»
Det vardt tyst en stund i salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
