Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HERVARS OCH HEDREKS SAGA - 5. Konung hedrek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han sände konungen en helsning, att han visst skulle
komma till gillet.
Han delade sitt folk i trenne skaror; den ena lät han vakta
skeppen, den andra drog åstad med honom sjelf, och den tredje bjöd han gå upp i land och dölja sig i en skog nära den gård, i hvilken gästabudet skulle hållas; der skulle den gifva akt på, om han tarfvade hjelp.
Han kom till gillet.
När konungarne den andra dagen intagit sina platser, sporde
Hedrek, hvar hans fosterson vore. Man letade efter honom men
fann honom icke.
Hedrek satt mycket sorgsen. Han gick tidigt till sängs. Då
Sifka kommit till honom, sporde hon, hvi han vore så nedstämd.
»Farligt är att omtala det», sade han, »ty kommer det i
dagen, så står mitt lif på spel.»
Hon genmälte, att hon visst skulle hålla allt hemligt.
»Säg mig det för vår kärleks skull», bad hon.
Han svarade:
»Jag red i går ut i skogen för gammans skull. Der såg jag
en vildgalt; jag stötte till den med spjutet, men det bet icke; dess skaft brast sönder. Då sprang jag af hästen och drog Tyrving; svärdet bet, som väntas kunde, och jag falde galten; men då jag såg mig om, fans det ingen annan man när mig än konungens son, och sådan är svärdets natur, att det måste bestänkas med varmt menniskoblod, innan det stickes i slidan. Derfor drap jag pilten. Spörjer kung Rollög detta, så varder det min bane, ty jag hafver med mig endast en ringa här.»
Då Sifka nästa morgon kom inför drottningen, sporde denna,
hvi Hedrek vore så dyster. Hon svarade, att hon icke tordes
förtälja det. Omsider omstämde drottningen henne, så att hon
berättade allt, hvad Hedrek anförtrott henne.
»Stora tidender!» sade drottningen blott och gick, mycket
svårmodig, hän och förtalde konungen allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
