Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
“Och det blef fröjd och frid och annat,
som gör en lifvet sällt och snällt.
Men hur det var, jag rent förbannadt
fick lust igen att gå i fält.
Du minns mitt bref från Algeriet,
jag tror, jag skröt förtvifladt i’et;
men jag förstår ej nu, min själ,
hvarför jag sköt och slog ihjäl.
“Det där var dumt, fast nog var roligt
att spränga fram på ökensand
och vid bivacken se’n förtroligt
få språka om sitt eget land.
Mig Gud förlåt, jag skröt i mycket
men var dock sann i hufvudstycket:
att Sveriges land väi värdt en dust,
om ovän kom för när dess kust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
