- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
206

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derför i den lysande gloria, som flammar omkring
denna stjerna, och att vårt klot en dag skall
omkläda sig med en dylik ljusglans, såsom ett tecken
till, att dess mensklighet uppnått sin fulla
harmoniska utveckling.

Man ser huru Fourier genom en falsk analogi
blifvit inledd på en oriktig väg, genom att utsträcka
den materiela verldens lagar till andens rike. Hvem
säger oss, att det ej gifves två skarpt begränsade
ordningar inom skapelsen, två verldar strängt
åtskiljda från sjelfva deras grundval? Hans lära,
beundransvärd i allt som rörer den menskliga
solidariteten, har kommit in på en afväg såsom Pierre
Leroux’, som till jorden inskränker själens
successiva existenser. De hafva å ena sidan varit alltför
djerfva, å den andra alltför rädda; för djerfva, då
de gått så långt på det godtyckligas och på
gissningarnas område, då de tagit utopien för
framåtskridandet; för rädda, ty den menskliga solidariteten
är endast en del af sanningen. Hvilka vi än må vara
på jorden, vid hvilken grad på utvecklingens skala
vi än må befinna oss, så är dock menskligheten vi
tillhöra endast en länk i den ofantliga kedjan;
verlden vi bebo, endast en ö i det oändligas arkipelag,
och alla i rymdernas oändlighet gå vi mot ett
gemensamt mål, och denna allas gång mot deras
bestämmelse, det är skapelsen, som Öfverallt förkunnar
den universela solidariteten. ’

Vi kunna ej heller antaga de idéer som en
Fouriers ättling framställt rörande planetinvänarnes
ursprung. Analogien är förträfflig, när man från
det bekanta vill gå till det obekanta; men
passionsanalogien (1’analogie passionelle) synes oss ej ega
all den vigt, denne författare tillskrifver henne.
Utan tvifvel skulle man kunna kalla den verlden
beherrskande attraktionslagen kropparnas kärlek,
på samma sätt man skulle kunna kalla den
själarna styrande lagen själarnas attraktion; otvifvel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free