Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domens förfall; och vi veta tyvärr, att en tid skall
komma, då denna verldens praktfulla hufvudstad,
der vi i dag lysa i våra arbetens storartade
verksamhet; då detta vetenskapernas tempel, der snillet
verkställer sina eröfringar; då detta frihetens fält,
der menniskan lär sig känna sina rättigheter och
att använda sin individuela förmåga till allas gagn,
en dag skall hafva försvunnit med all sin storartade
prakt; att Seinen sorgsen skall slingra sig fram
under pilträdens skugga genom tysta och ensliga
slätten; och att den resande, underrättad om vår
förgångna historia, endast här och der skall anträffa
några ruiner af byggnader, hvilka skola sticka upp
såsom benen ur mullen, några pelares brutna
kapiteler, enda qvarlefvan af en förgången tids under.
Civilisationen skall åt sig hafva utvalt ett annat
fädernesland, och under sin djupa sömn skall
Frankrike långt ifrån höra vérldsbullret och stormarna
som öfvergå menskligheten, drömmande om sin äras
förgångna dagar och måhända, om dagarna för dess
veklighet och förslappande lyx, orsakerna till dess
fall och död. — Sådan är historien om Babylon
med dess i luften sväfvande trädgårdar, om Thebe
med dess sju murar, om Ekbatana, Alexanders graf,
om Ninive, der Jona profeterade, om Kartago, Roms
rival; Rom, för två tusen år sedan verldens
medelpunkt, under Leo X kristendomens fackla, sitter nu
dystert vid stränderna af Tibern, som sedan länge
begrafvit ett lysande tidehvarfs gamla troféer.
Ja, i likhet med hvarje individ, har
menskligheten gränser satta för sitt fullkomlighetssträfvande,
gränser, hvilka, såsom vi skola hoppas, ännu ligga
långt borta, men hvilka ej kunna öfverskridas, och
hvilka, sedan de en gång blifvit uppnådda, utvisa
tillbakagåendets första period. Om än menniskans
förmåga och kraft att beherrska jorden synas vara
obegränsade, så är ej förhållandet detsamma med
elementerna för hennes fullkomlighetssträfvande, ty de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
