Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
"Å vi skola nog hitta på något råd: mamma,
kusin Ulrika och jag".
"Det är på det jag bygger mitt hopp",
sade han.
På Hofvermo var pastorn alltid en välkommen
gäst. Han var mycket fäst vid sin syster, som
hade hans eget lynne, och svågern, kapten Stadling,
värderade honom högt. Kapten Stadling hade i
sina yngre dagar varit en så kallad glad
sällskapsbroder. Det kom nu igen i form af gikt, ondt åt
hjärtat och katarralisk måge. Pastorn var ej
oförfaren i läkarens värf, och Stadling hade hvarje gång
de träffades med honom en konferens om sitt onda.
"Då man har tre så små söta flickor som
mina, vill man icke dö för det att man varit dum
i ungdomen", sade kaptenen.
"Förlåt mig för att jag icke kom till kyrkan",
sade Ulrika till brodern, "men mina gäster och
middagsbestyren ..."
"Jag vet ju, att du velat, om du kunnat,
liksom jag tycker om, att svåger och Biberg
uteblifva, då de ej känna behof af att komma",
svarade han henne sakta.
Nyheten om det Adlersparreska gästbesöket
väckte stort uppseende, och frågan om deras
mottagande blef föremål för en liflig öfverläggning.
Han skulle naturligtvis hälsa på i Oviken, hvarifrån
han ju hade många minnen, och därvid gästa hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
