Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Nu voro de framme vid stranden. Det
viktigaste var att stufva in Kerstins matkorgar.
"Har Nils inbillat dig, att vi skulle vara borta
hela veckan?" frågade Adlersparre.
"Å, jag känner er", svarade Kerstin. "När
ni komma ut så där, bli ni hungriga som vargar.
Så det kommer nog att gå åt".
Adlersparre satte sig vid årorna.
"Vidjeband till årtullar — precis som i min
barndom".
Vid Funäs båthamn mötte Anders Olofsson,
kyrkvärden. Han bodde närmast sjön och förstod
strax hvilka de voro. Ty naturligtvis hade ryktet
om gästernas ankomst redan spridt sig i omnejden.
"Välkommen landshöfd..."
"A, duade vi hvarandra som pojkar, så är det
inte skäl i att vi taga till titlarne nu", afbröt
Adlersparre.
"Jag kunde nästan tro det, men det var i alla
fall roligt att höra det".
"Ja, titelväsen och alt sådant där fjäsk har jag
aldrig tålt".
"Det vet ingen bättre än jag. Ty jag har alla
banden af såväl ’Läsning för landtmän’ som
’Läsning i blandade ämnen’. De stå bredvid bibeln
och salmboken i helgdagsstugan. Och mitt hus
är inte det enda, där de ha den hedersplatsen. Så
däraf kan du förstå, huru du är hållen, då du
återkommer till hembygden".
"Sådana bönder!" utbrast Louise till pastorn.
"Det är ett intelligent och framför alt ett
fri-hetsälskande folk. Ju mer du lär känna dem, dess
mer skall du tycka om dem".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
