- Project Runeberg -  Befriaren /
75

(1903) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

knektens löjligt strama hållning, ingenting af
ämbetsmannens afmätthet — det var så ledigt allting
i hans rörelser och på samma gång så trygt. Hans
blå ögon glänste af medveten kraft och godhet på
en gång. Och så vackra sedan! Kring munnen
fans samma drag af kraft som i ögonen, men också
en spelande humor. En frisk hudfärg och rosor
på kinderna — om jag skulle ha uppkonstruerat
idealet af en man, så hade det aldrig kunnat bli
en sådan typ af kraft, skönhet, intelligens och hälsa
som den, hvilken nu stod framför mig".

"Ja, jag har häller aldrig sett en grannare karl",
erkände Gertrud.

"Och alt hvad han sade var ägnadt att
förstärka intrycket. Alla ämnen beherskade han.
Pappa läste företrädesvis fransk literatur — han
var till hälften fransman; hela Sverge var då
smit-tadt af franska revolutionen. Men i detta var
Georg lika hemma som pappa. Jag teg ju
vackert, förstås. I alt, som rörde jordbruk, var han
ett orakel. Svensk vitterhet visste vi knapt något
om — han hade den förtrognaste bekantskap med
ämnet. Det där visste jag sedan han ätit sin första
frukost hos oss. ’Så få vi gå till andra värf, sade
Georg, då vi stigit upp från bords. Nu kom min
tur. ’Då få vi alt taga min dotter med’, sade pappa.
’Hon kan det här nästan bättre än jag, ty det är
hon, som fört korrespondensen’. Georg såg först
mycket öfverraskad ut; så spred sig ett belåtet drag
öfver hans ansikte; och så steg han upp och räckte
mig handen med ett: ’En riktig revolutionskvinna
— nå, det var en bekantskap att göra! Väl mött!’
Jag rodnade, förstås, och kunde ingenting säga men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/befriaren/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free