Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
|ag har flytt hit upp i fjällets enslighet för att
få vara ensam med dig, Herre. Min själ är i
nöd, jag är en ny Job, och jag måste ödmjuka
mig inför ditt ansikte här, hvarest min egen ringhet
och din omätliga storhet träda mig starkare till
mötes än på någon annan plats jag känner".
Pastorn lät blicken fara öfver den mäktiga vy,
som utbredde sig för hans ögon, där han satt vid
kumlet på Västerfjällets högsta topp. Fjäll och
oändliga skogar så långt ögat kunde spana. Här
och hvar sjöar, som undantagandes Storsjön,
Sällsjön och det man spårade af Näkten — i
jämförelse med de oändliga vidderna blott lyste som
stjärnor på en natthimmel.
Huru liten blef icke bygdens utsträckning, när
man såg henne i denna ram. Han visste hvar
Hackås kyrka var att finna men kunde icke se den.
Näs kyrka däremot stod som en fyrbåk vid
horisonten, och Sunne kyrka lyste hvit som en
simmande svan nere vid sin grönskande strand. Där
låg Frösö skola såsom en den andliga odlingens
fyrbåk, hvarifrån kunskapens ljus strålade ut öfver
jämtebygd. Och bakom där glimmade rutorna i
Jämtlands nya stad.
"Där nere gå människorna och tro sig vara
stora, emedan de ej veta huru smått deras värk är,
jämfördt med din storhet, hvarom du så vältaligt
erinrar oss här. Och hvad är ändå detta alt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
