Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del II. Artiklar, i hvilka uppräknas de missbruk, som hafva afskaffats - III. (Tjugufjärde artikeln.) Om mässan - IV. (Tjugufemte artikeln.) Om skriftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i^ISBBRUK, SOM HAFVA AFSKAFFATS.
47
pen eller prästen mottaga den heliga kommunionen.» Äfven
Paulus (1 Kor. 11: 33) bjuder med afseende på
kommunionen, att den ene skall vänta på den andre, på det att det må
blifva en gemensam delaktighet.
Emedan alltså mässan, sådan den hos oss firas, stöder sig
på (den äldsta) kyrkans föredöme, såsom af Skriften och
fäderna framgår, hafva vi den tillförsikten, att den icke kan
ogillas, i synnerhet som de offentliga ceremonierna till största
delen bibehållas lika de sedvanliga. Endast antalet mässor är
olika, och på grund af de stora och uppenbara missbruken
torde det säkerligen vara gagneligt att minska detta. Ty fordom
har mässan icke ens i de folkrikaste församlingar hållits
dagligen, såsom Historia tripartita bok 9 kap. 38 betygar: »Men
i Alexandria åter föreläsas onsdagar och fredagar de heliga
skrifterna, hvilka lärarna tolka, och allt sker utan högtidlig
mässa.»
IV, (TJUGUFEMTE ARTIKELN.)
Om skriftermål.
Skriftermålet har i våra församlingar icke af skaf fats. Ty
Herrens lekamen plägar icke räckas till andra än dem, som
förut blifvit skriftade och aflösta. Folket undervisas äfven
på det flitigaste om tron på aflösningen, hvarom före denna
tid en stor tystnad rådt. Människorna läras, att aflösningen
bör på det högsta skattas, emedan den är Guds röst och på Guds
befallning afkunnas. Nyckelmakten prisas, och det erinras
därom, huru stor tröst den bringar förskräckta samveten, och
att Gud kräfver tron, att vi må tro på denna aflösning såsom
på en röst, hvilken ljuder från himmeln, samt att denna tro på
Kristus sannerligen erhåller och mottager syndernas förlåtelse.
Förut hafva (de egna) tillfyllestgörelserna på ett omåttligt sätt
upphöjts, men om tron och Kristi förtjänst och den
rättfärdighet, som vinnes genom tron, vardt intet taladt. Därför äro
våra församlingar i denna punkt alls icke att klandra. Ty äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
