Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ DE AF MOTSTÅNDARNA ANFÖRDA SKÄLEN. 141
skam vare det ock för våra fariseiska motståndare, att de tolka
lagen så, att de tillskrifva våra gärningar den ära, som
tillkommer Kristus, nämligen att de skulle utgöra en soning och
förtjäna syndernas förlåtelse. Sålunda följer häraf, att
gärningarna alltid i den meningen prisas, att de för trons skull
behaga Gud, emedan inga gärningar utan försonaren Kristus äro
Gud välbehagliga. Genom honom hafva vi tillträde till Gud
(Rom. 5:2), men icke genom gärningar utan medlaren Kristus.
När det alltså säges: Vill du ingå i lifvet, så håll budorden
(Matt. 19: 17), så bör man veta, att budorden icke utan Kristus
kunna hållas, och att vi icke heller utan Kristus kunna behaga
Gud. I Tio Guds bud är det ock till första budet lagens
härligaste löfte tillägges: jag gör nåd intill tusenden, när man
älskar mig och håller mina bud (2 Mos. 20: 6). Men denna lag
kan icke hållas utan Kristus, ty lagen anklagar städse
samvetet, att vi icke fullkomligt hålla den, och samvetet flyr därför
i ångest för lagens dom och straff. Ty lagen kommer vrede
åstad (Rom. 4: 15). Då först kunna vi hålla lagen, när vi höra,
att Gud för Kristi skull försonas med oss, äfven om vi icke
kunna tillfyllestgöra lagens kraf. När medlaren Kristus med
denna tro omfattas, får hjärtat frid samt börjar att älska Gud
och hålla lagen, vetande att det för medlaren Kristi skull
behagar Gud äfven om den påbörjade laguppfyllelsen är långt
ifrån fullkomlig samt mycket oren. Detta gäller äfven om
bättringspredikan, ty ehuru skolastikerna i läran om bättringen
intet alls säga om tron, så förmoda vi dock, att ingen af våra
motståndare är så från vettet, att han förnekar aflösningen
vara ett evangeliskt ord. Men aflösningen måste mottagas med
tro för att gifva det förskräckta samvetet nytt mod.
Då nu alltså läran om bättringen icke endast bjuder nya
gärningar utan äfven utlofvar syndernas förlåtelse, kräfver den
med nödvändighet tro, ty syndernas förlåtelse kan icke
mottagas annat än med tron. I alla de bibelställen, som handla om
bättringen, bör man sålunda förstå, att icke blott gärningar
utan äfven tro fordras, såsom t. ex. Matt. 6: 14: Om I
förlåten människorna deras öfverträdelser, så skall ock eder him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
