Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Sjätte artikeln. Om skriftermål och godtgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
straff äro tillfyllestgörelser eller tillfyllestlidanden (för
synden), eller godtgörelserna innebära ett friköpande från
skärs-eldsstraffen, månne då också dessa bibelställen påbjuda, att
själarna skola straffas i skärselden? Då detta ovillkorligen
följer af våra motståndares mening, så måste ifrågavarande
bibelställen tolkas på ett alldeles nytt sätt. Bären sådan frukt,
som tillhör bättringen; gören bättring skulle då betyda: liden
skärseldens straff efter detta lif. Det är dock motbjudande att
längre dröja vid dessa våra motståndares narraktigheter. Det
är nämligen uppenbart att den lieliga Skrift talar om de
gärningar, som vi äro skyldiga att göra, eller om hela det nya lifvet
och icke om iakttagandet af dessa oss icke åliggande verk,
hvarom våra motståndare tala. Men med dessa påfund försvara
de sina klosterordnar, sitt säljande af mässor och andra otaliga
stadgar, menande dessa vara gärningar, som godtgöra om också
icke för skulden, så dock för straffet.
Emedan alltså de anförda bibelställena icke utsäga, att de
eviga straffen skola uppvägas genom gärningar, som vi icke
äro pliktiga att göra, påstå våra motståndare alldeles utan
grund, att dessa straff skola ersättas genom de af kyrkolagen
stadgade godtgörelserna. Icke heller äger nyckelämbetet
bemyndigande att förändra några straff eller att efterskänka en
del af straffen. Ty hvar står väl detta att läsa i den heliga
Skrift? Kristus talar om syndernas förlåtelse, när han i Matt.
18: 18 säger: Allt hvad I lösen o. s. v., och när förlåtelse är
gifven, så är den eviga döden borttagen och det eviga lifvet
återgifvet. Icke heller talar lian, då lian säger: Allt hvad I
binden, om påläggande af några straff utan om att synderna
skola behållas för dem, som icke omvända sig. Uttalandet af
Lombardus om efterskänkande af en del straff hänför sig åter
till de af kyrkolagen stadgade straffen, af hvilka
kyrkoherdarna kunde efterskänka en del. Ehuru äfven vi anse, att boten
för Guds äras och Guds buds skull bör alstra goda frukter —
och sådana goda frukter som en rätt fasta, verkliga böner, rätta
allmosor m. m. äro af Gud befallda — så finna vi dock
ingenstädes i den heliga Skrift, att de eviga straffen icke skulle efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
