Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Sjunde artikeln. Om sakramentens antal och bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
mana de okunniga. Verkliga sakrament äro alltså dopet,
Herrens nattvard och aflösningen, som är botens sakrament. Ty
dessa gudstjänsthandlingar hafva Guds befallning och löfte om
den nåd, som i egentlig mening är det nya förbundets. Ty våra
hjärtan böra för visso vara fast öfvertygade om, att när vi
döpas, mottaga Herrens lekamen och aflösas, så förlåter Gud oss
verkligen våra synder för Kristi skull. Genom ordet och den
samtidigt skeende heliga handlingen bevekar Gud våra hjärtan
att tro och till att undfå tron, såsom Paulus i Rom. 10: 17
säger: Tron är af predikan. Men liksom ordet intränger i våra
öron för att träffa hjärtat, så intränger den heliga handlingen
i ögonen för att beveka hjärtat. Ordet och den heKga
handlingen hafva sålunda samma verkan, såsom ock Augustinus
förträffligt har sagt, att sakramentet är ett synligt ord, ty den
heliga handlingen uppfattas af ögonen och är liksom en målning
af ordet, betecknande eller skildrande detsamma som ordet,
hvarför bådaderas verkan är densamma.
Konfirmationen och sista smörjeisen äro af kyrkofäderna
antagna heliga handlingar, hvilka af kyrkan icke ens kräfvas
såsom om cle vore för saligheten nödvändiga, ty de äro icke af
Gud befallda. Därför är det nyttigt att man särskiljer dessa
heliga handlingar från de förutnämnda, hvilka grunda sig på
ett Guds uttryckliga bud och hafva ett klart löfte om nåd.
Med prästadömet mena våra motståndare icke ämbetet att
förkunna ordet och utdela sakramenten utan ett offerämbete,
som om det i det nya förbundet skulle finnas ett prästadöme
likt det levitiska, som skall offra för folket och förtjäna åt andra
syndernas förlåtelse. Vi däremot lära, att den på korset
döende Kristi offer tillf yl lestgjort för hela världens synder, så att
icke därjämte behöfvas andra offer, likasom om icke detta vore
tillräckligt för våra synder. Därför rättfärdiggöras
människorna icke för några andra ännu återstående offers skull, utan
på grund af detta Kristi en gång för alla skedda offer, om de
tro, att de genom detta offer hafva blifvit återlösta. Därför
innebär våra prästers kallelse icke att cle skola förrätta några
offer, såsom i gamla förbundet offer skulle frambäras för fol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
