- Project Runeberg -  Svenska kyrkans bekännelseskrifter /
289

(1912) [MARC] Translator: Oscar Bensow, Johann Tobias Müller With: Martin Luther, Oscar Bensow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tolfte artikeln. Om mässan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAD OFFER ÄR SAMT DE OLIKA SLAGEN AF OFFER. 289

Detsamma lär oss ock Ebr. 13: 15: Låtom oss genom honom
alltid till Gud frambära lof offer, hvarvid såsom en
förklaring tillägges: det är frakt af läppar, som prisa hans namn.
Det befalles, att vi skola offra Gud lofoffer, d. v. s. åkallan,
tacksägelse, bekännelse och mera sådant. Dessa hafva sitt
värde icke i sig själfva utan för trons skull. Därom påminner
oss orden: låtom oss genom honom frambära, d. v. s. genom
tron på Kristus.

Med ett ord: det nya testamentets gudstjänst är andlig,
d. v. s. den är trons rättfärdighet i hjärtat och trons
frukter. Därför äro de levitiska gudstjänsterna afskaffade. Och
Kristus säger i Joh. 4: 23 f.: Sanna tillbedjare skola tillbedja
Fadern i anda och sannning, ty Fadern söker ock sådana
tillbedjare. Gud är en Ande, och de som tillbedja honom böra
tillbedja i anda och sanning. Detta bibelord förkastar tydligt
inbillningarna att offren skulle hafva värde i och för sig samt
lär oss, att vi böra tillbedja i anda, d. v. s. af hjärtat och
med tro. Därför förkasta äfven gamla testamentets profeter
folkets falska föreställningar om offtets värde i och för sig
samt lära om rättfärdighet och andens offer. Så t. ex. Jer.
7: 22 f.: Ty på den tid, då jag förde edra fäder ut ur Egyptens
land, gaf jag dem icke någon befallning eller något bud
angående brännoffer och slaktoffer, utan allenast detta bjöd jag
dem och sade: Hören min röst, så vill jag vara eder Gud, och
I skolen vara mitt folk o. s. v. Huru mena vi väl, att judarna
hafva upptagit denna förkunnelse, som synes direkt strida
emot Moses? Ty det var ju väl bekant, att Gud hade gifvit
fäderna befallning angående brännoffer och slaktoffer, men
Jeremia förkastar den icke från Gud härrörande meningen
om offer, att dessa genom blotta utförandet skulle vara en
gudstjänst, som blidkar Gud. Och han tillägger äfven om
tron, att Gud har bjudit: Hören min röst, d. v. s. tron på mig,
att ja,g är eder Gud, att jag vill att man om mig skall veta,
att jag förbarmar mig och hjälper, och icke har jag behof af
edra slaktoffer, men liten på, att jag vill vara eder Gud,
rättfärdiggörare och frälsare icke för edra gärningar utan för

19—110630. B en so id, Sv. kyrkans bekännelseskrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann12/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free