Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Trettonde artikeln. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KLOSTERLÖFTEN.
319
Yi fatta oss här kort, emedan af det som vi ofvan sagt om
rättfärdiggörelsen, om boten och om människostadgarna det
måste vara tillräckligt tydligt, att klosterlöften icke utgöra den
lösepenning, för hvilkens skull syndaförlåtelse och evigt lif
gifves oss. Och då Kristus kallar människostadgarna onyttiga
gudstjänster, kunna de på intet sätt utgöra den evangeliska
fullkomligheten.
Men våra motståndare synas vilja listigt jämka något på
den vanliga uppfattningen om fullkomligheten. De säga, att
klosterlifvet icke utgör denna fullkomlighet, men att det är det
stånd, i hvilket denna fullkomlighet kan förvärfvas. Detta är
vackert sagdt och vi erinra oss, att denna rättelse blifvit uttalad
af Grerson. Förståndiga män hafva uppenbarligen tagit anstöt
af det omåttliga sätt, hvarpå klosterlifvet berömts, men då de
icke vågade att alldeles frånkänna det berömmelsen för
fullkomlighet, hafva de tillagt denna rättelse, att det är det stånd, i
hvilket man kan förvärfva fullkomlighet. Häraf följer dock
att klosterlifvets stånd icke i högre grad är ett
fullkomlighetens stånd, än åkerbrukarens eller handtverkarens stånd, ty
äfven dessa äro stånd, i hvilka fullkomligheten kan förvärfvas.
Alla människor, hvad lefnadskall de än må hafva, böra
nämligen eftersträfva fullkomligheten, d. v. s. att tillväxa i
gudsfruktan, i tro, i kärlek till nästan och dylika andliga dygder.
Yi finna i berättelserna om eremiter, såsom Antonius och
andra, exempel på att de olika lefnadssätten kunna med
hvarandra likställas. Om Antonius heter det, att han bedt Gud
visa sig, huru långt han under detta lefnadssätt framskridit (mot
fullkomligheten) och att då i en dröm för honom visat sig en i
staden Alexandria lefvande skomakare, med hvilken han borde
jämföra sig. Följande dag begaf sig Antonius in i staden, gick
till skomakaren och frågade honom, hvilka öfningar han
gjorde och hvilka gåfvor han ägde, men genom samtalet med
mannen fick han icke veta annat, än att denne hvarje morgon
bad en kort bön för hela landet och sedan gick till sitt arbete.
Då förstod Antonius, att rättfärdiggörelsen icke vanns genom
det lefnadssätt, som han valt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
