Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Trettonde artikeln. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
AUGSBURG SKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
hvilka antingen blifvit lockade genom munkarnas list och utan
öfverläggning aflagt löftet, eller hafva tvingats därtill af
vänner. Dylika löften förklara icke ens kyrkolagarna vara giltiga.
Af allt detta framgår tydligt, att många orsaker finnas till
att de klosterlöften, som hittills af lagts, icke äro verkliga löften,
hvarför man med godt samvete kan lämna ett lefnadssätt, som
är fullt af hyckleri och villfarelser.
Motståndarna åberopa ock emot oss gamla testamentets
nasirer (4 Mos. 6: 2 ff.). Men dessa gjorde icke sina löften med
de meningar, som vi ofvan sagt oss ogilla med afseende på
klosterlöftena. Nasirlöftet var en öfning eller en
trosbekännelse inför människor, men de menade sig icke därigenom
förtjäna syndaförlåtelse eller rättfärdiggörelse inför Gud.
Dessutom liksom omskärelsen eller offerdjurs slaktande icke numera
äro en gudstjänst, så bör man numera icke heller framställa
na-sirlöfiet såsom en gudstjänst utan helt enkelt betrakta det
såsom sådant, hvilket i och för sig är hvarken godt. eller ondt
(adiaforon). Därför kan klosterlifvet, som påfunnits utan stöd
af något Guds ord såsom en gudstjänst, hvilken skulle förtjäna
syndaförlåtelse och rättfärdiggörelse, icke med rätta jämföras
med nasirlöftet, som kunde stödja sig på Guds ord, och om
hvilket icke lärdes, att det förtjänade sj-ndaförlåtelse, utan att
det var en utvärtes öfning i likhet med andra i lagen
föreskrifna ceremonier. Detsamma kan man ock säga om andra i gamla
testamentet omtalade löften.
Vidare anföras rekabiterna, som icke hade några ägodelar
och icke heller drucko vin, såsom Jeremia skrifver i kap.
35: 6 ff. Ja, rekabiternas exempel passar verkligen
förträffligt in på våra munkar, hvilkas kloster öfverträffa
konungapalats och som lefva i öfverflöd. Och ehuru rekabiterna i alla
afseenden lefde ytterst torftigt, så voro de dock gifta. Men
våra munkar, hvilka icke neka sig några slags njutningar,
bekänna celibatet.
För öfrigt måste alla exempel tolkas efter ett rättesnöre,
d. v. s. i enlighet med otvetydiga och klara skriftställen, men
icke i strid mot desamma. Men fullt visst är, att .våra iakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
